lördag, december 28, 2013

Tusenåriga kyrkor i Diyarbakır nästan utan gudstjänstfirande församling


    Diyarbakır, östra Turkiet, Värnlösa barns dag (28 december) 2013

Sedan min ankomst i går kväll har jag i dag utforskat större delen av gamla stan i Diyarbakır, innanför de mäktiga murarna, på jakt efter de kyrkorna som skulle finnas här. De flesta har funnits här sedan första årtusendet.

Hittade under förmiddagen fram till den syrisk-ortodoxa. Prästen fanns också på plats, och han talade en utmärkt engelska. Dit går på mässa i morgon bitti kl 09:00. Församlingen är starkt reducerad, då de flesta emigrerat till Väst (en av församlingsborna berättade att hans kusin har en pizzeria på Klostergatan i Jönköping). Tvärs över gatan ligger den evangeliska kyrkan (där en svensk vän en gång installerat en kamin). Dit går jag sedan på julfirande(!) kl 13:00.

Den nyligen restaurerade armeniska kyrkan i Diyarbakir
- som dock saknar regelbundet gudstjänstfirande församling.
Under eftermiddagen bar det av till två likaledes geografiskt närliggande kyrkor (den kaldéisk-katolska) och den armeniska. Den sista har ett tragiskt öde i såtillvida att den är helt nyligen och underbart vackert restaurerad och fått ett nytt tak (det gamla hade störtat in), men den armeniska befolkning i Diyarbakır-provinsen som enligt uppgift hyste 35.000 i början av 1900-talet, hade decimerats (främst genom folkmordet) till 3.000 år 1927 , och sedan 1970-talet har de allra flesta av de återstående lämnat Turkiet, så idag finns ingen regelbundet gudstjänstfirande församling, och ingen präst stationerad här. Jag träffade dock en vaktmästare som jag växlade några ord med.  
Den armeniska kyrkans torn.


Kanske typiskt, när jag frågade mig fram och angav en speciellt kyrka (exempelvis den armeniska, Ermeni kilisesi), så blev jag visad till den kaldéiska. Men varför inte - kyrka som kyrka, och det faktiskt inte helt fel.

Glädjande är dock att de flesta kyrkor är utmärkta med vägvisare (läs: "gränd"-visare) och på stadskartan, med hjälp av myndigheterna. 

 Kallt är det här, -6 just nu, och en massa is på trottoarerna och i de smala gränderna. Tror jag förkylde mig lite, så jag får ta det lugnt nu.

 

söndag, december 01, 2013

Glädjebud för de fattiga, befrielse för de fångna och syn för de blinda på Nådens år


Min predikan på 1:a söndagen i advent 2013, i Aneboda kyrka, Lammhult.

Psalmer 103:1-3; 104:-; (105); 108:-, 39:-
Kyrkokören sjöng under ledning av kantor Anita Boström.


Herrens Ande är över mig, ty ha har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (Lukas 4)

Advent är kyrkoårets inledning. Och kyrkoåret börjar alltid med ett nådens år. Varje nytt kyrkoår är ett nådens år.

Det är inte säkert att vi alltid känner det på det viset. Livet och tillvaron har sina sidor som ibland kan vara tunga och svåra att bära. Det får vi alla, från tid till annan, uppleva. Och var och en av oss har sin börda att bära.

Ändå kan den kristna Kyrkan förkunna ett nådens år från sin Herre. Ett år som ligger framför oss där Gud har lovat att vara med och i sin Kyrka och hos enskilda människor som sätter sin tillit till honom.

Det är advent. En efterlängtad tid på året. Bakom oss har vi lagt november, som många av oss brukar tycka är den besvärligaste månaden, ofta med dis och dimma, fuktig och mörk, och en temperatur som närmar sig nollstrecket.

Men så kommer advent, och även om det fortsätter att vara disigt och dimmigt, fuktigt och mörkt, så känns det ändå så mycket bättre med alla adventsljusstakar och adventsstjärnor som tända i de flesta fönster.

Och sedan går tiden fort fram till jul. Nu ska vi ju hinna med alla julfester och julbord och julavslutningar och allt vad det är. Man hinner knappt med sig själv.

Ändå kan vi vila i advent, och ta till oss adventsljusens varma sken.

För advent förebådar något, förebådar NÅGON. Han ska komma, han som för med sig ett glädjebud till de fattiga, befrielse för de fånga, syn för de blinda och frihet för de förtryckta.

Detta är ett budskap som vi har att ta till oss invärtes och utvärtes. Invärtes i vår själ, i vårt inre, i vår andliga människa. Men också utvärtes, i den bemärkelsen att detta budskap är uppfordrande till oss som är kristna, som vill stå för omsorgen om medmänniskan, har ett engagemang i samhället och vill verka för det rätta och det goda i de sammanhang där vi finns.

Det var också därför som vår Herre, när han gick vår jord, inte predikade de goda nyheterna i ord, utan också omsatte dem i handling., då han botade sjuka människor, gav förtvivlade nytt hopp, upprättade de utslagna och gav dem en plats i människors gemenskap.

Världen har kommit till oss, på flera olika sätt. Dels har tekniska landvinningar gjort att vi kan kommunicera ett budskap, ord och bild, blixtsnabbt över hela jorden. En mobiltelefon, som de flesta av oss har, kan filma en händelse, och lägga ut den på ett av många sociala medier, och spridas på bara några minuter till många många människor. Vad som händer och sker på andra sidan jordklotet är också vår information. Förödelsen på Filippinerna, det fasansfulla kriget i Syrien, men också glädjefyllda scener då någon sätter nytt världsrekord och erövrar en olympisk guldmedalj. Och vare sig vi vill eller inte, så kommer vi inte undan den.

Världen har också kommit till oss i form av människor från andra länder som söker skydd från våld och krig, och som bara längtar efter att bygga upp ett nytt liv för sina barn och sig själva i vårt land. Här har vi mycket att göra, både som samhälle och som enskilda människor. Jag har sagt det här flera gånger förr, och jag säger det igen: Kanske ditt lilla ord ”Hej” – som bara tar en tiondels sekund att uttala - tillsammans med ett vänligt leende till en somalisk kvinna, kanske blir den viktigaste händelsen den här veckan i hennes liv. För även om vi inte talar hennes språk eller klär oss i huvudduk, så är hon en av våra medmänniskor, din och min medmänniska.

Som Jesu små systrar och bröder, som du och jag är, har vi både att med glädje ta emot hans ord om frihet och upprättelse, och att återspegla honom gentemot de människor som kommer i vår väg.

På många olika sätt kommer vår Herre med glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och frihet för de förtryckta. Nu, i advent, och under de dagar som ligger framför oss, vill han ta dig och mig i tjänst för att detta år ska bli ett Nådens år.

söndag, november 24, 2013

Om en kreditfaktura, Sankte Per och Domssöndagen

Min predikan på Domssöndagen 2013 i Lammhults kyrka


Det skrevs ett brev, för länge länge sen, långt innan jag var född. Det brevet är egentligen en faktura. Brevet kom till min kännedom för ganska många år sedan.
Det är inget roligt brev, för det är ett skuldebrev. Så här lyder det.

Faktura

Gerd Annika Helena Stacke
Kundnummer: 19520110-xxxx


Avseende skuld för alla framtida försyndelser mot medmänniskorna, mot dig själv, mot skapelsen och mot Gud.

Att betala: 560.000.000.000.000.000.000 kronor
Beloppet ska betalas med eget liv.


Guds rike

Sankte Per
ödmjuk skattmästare hos Gud den allmäktige
tillika väktare av Himmelrikets portar


Hur betalar man det? Att bli miljonär skulle bara vara en droppe i havet. Det går inte att betala så mycket pengar. Nu rör det sig naturligtvis inte om pengar, men för att vi ska kunna förstå skulden, så är den omsatt i ekonomiska termer.
Men så skrevs det ett annat brev, som jag nu ska läsa upp.

Kreditfaktura

Gerd Annika Helena Stacke
Kundnummer: 19520110-xxxx


Kreditfaktura avseende skuld för alla framtida försyndelser mot medmänniskorna, mot dig själv, mot skapelsen och mot Gud.
Kreditfakturan är utfärdad på grund av att den ursprungliga fakturan betalats av Guds son, Jesus Kristus, som dött och uppstått för din skull.

Att erhålla: 560.000.000.000.000.000.000 kronor


Jerusalem, påsken år 33

Sankte Per
ödmjuk skattmästare hos Gud den allmäktige
tillika väktare av Himmelrikets portar

PS Som bilaga till denna kreditfaktura följer registerutdrag ur Livets bok




Det innebär att den oerhört stora skuld som jag bar på, nu är betalad av Jesus Kristus.
Men inte nog med detta. För det kom ytterligare ett brev, och avsändare gjorde att jag fick kalla kårar: Avsändare var Djävulskap & Helvete AB. Visserligen tycker jag det är intressant med aktier, men aktier i det här bolaget vill jag inte ha. Innehåller visar sig vara en Kopia på den ursprungliga fakturan, och hur Djävulskap och Helvete AB lyckats få tag på den, det vet jag inte. Men bara att få den i handen gör att jag börjar tvivla och tveka. Tänk om fakturan verkligen inte blivit betald. Då måste jag betala med mitt eget liv. Det känns inte alls roligt, det känns rent av fruktansvärt.
Så jag börjar desperat leta i mina papper och vad hittar jag. Jo, jag hittar kreditfakturan, drar en djup lättnadens suck och ett stort tack till Jesus. Och nu ser jag att det finns ett PS, på kreditfakturan, som jag inte lagt märke till tidigare, förmodligen i min glädje över att den enorma skulden hade betald. Och de PS säger: Som bilaga till den kreditfaktura följer registerutdrag ur Livets bok. Va, det fanns en bilaga också, och vad står det i den?

Registerutdrag ur Livets bok, som förvaras i Himmelen, och ur vilken inga strykningar kan göras.


Gerd Annika Helena Stacke, 19520110-xxxx, har genom det heliga dopet i den Treenige Gudens namn blivit upptagen som barn till Gud, blivit införlivad i Guds familj, fått himmelriket som arvedel och fått del av hans heliga Ande, och är skyddad av det heliga korsets tecken.

Himmelriket & Gnosjö, dopdagen den 20 april 1952

[undertecknat av]
Mikael
Ärkeängel, ödmjuk överbefälhavare för myriaders myriader stridsänglar som kämpar för det goda för människornas skull, i tjänst hos Herren Gud

Gabriel
Ärkeängel, ödmjuk budbärare till människors barn från Gud Allsmäktig, han som är Skapare av himmel och jord och av allt vad synligt och osynligt är

Rafael
Ärkeängel, ödmjuk mottagare av särskilt uppdrag från Herren Gud själv att till människors barn förmedla Himmelrikets frihet, friskhet och framtid.


I dag är det Domssöndagen, en dag då min och din och andra människor skuld och betalning kommer i ljuset.
Det finns en faktura utfärdad för alla människors skuld mot sig själva, mot sina medmänniskor, mot skapelsen och mot Gud. Beloppet är ofantligt stort. Men när Jesus Kristus dog och uppstod betalade han den skulden med sitt eget liv.
Ändå kan Djävulen komma sättande med en kopia på den ursprungliga fakturan och försöka få oss att tro att den inte är betald, att vi inte är älskade av Gud, att vi inte är skyddade av hans heliga änglar och att vi inte har del av Himmelriket.
Då är det bra att ha kreditfakturan till hands. Att visa den onda makten att skulden är betald och att dessutom att vi inte bara så vi står på noll, utan att vi genom Jesus Kristus fått del av himmelriket, som vi får leva i redan här och nu, men som när sin fulländning bortom denna värld och denna tid.
Med denna glädje på Domssöndagen får vi se fram mot nästa söndagen, den första söndagen i advent.

söndag, oktober 06, 2013

Tro inte på dem som säger att "det går inte"!

"Det går inte", är nog något som du hört många gånger. Och säkert har du sagt de orden också, kanske många gånger, till och med, att "det där, det går inte".

Går det att plantera en vinranka på friland i Lammhult i december månad och räkna med att den ska överleva och ge frukt? Nej, det går inte självfallet inte att planera växter som vi förknippar med Medelhavsländerna – i kalla Lammhult, på friland (okey, intill husväggen), och i december månad… Du är inte klok, Annika.

Likväl gick det, och vinrankan frodas nu på min prästgårdstomt.

Tro inte på folk när de säger att ”det går inte”. Tro inte på dem, pröva själva och förvånansvärt ofta visar det sig fungera.

Låt mig ta ett annat exempel. Går det att göra en viss administrativ åtgärd (vars innebörd jag inte närmare ska gå in på här och nu)? Nej, svarar juristerna på regional nivå. Nej, det går inte, svarar juristerna på högsta nivå i Sverige.

Likväl gick det.

Den här söndagen (19:de söndagen efter Trefaldighet), då jag skriver detta, har i Evangelieboken överskriften: Trons kraft. I bibeltexterna får vi möta människor som tror att det omöjliga kan bli möjligt, som tror att gamla fördomar som funnits i generationer kan ifrågasättas och raseras, som tror att en annan värld är möjlig.

Så, när folk omkring dig säger att "det går inte", tro då inte på dem, utan pröva själv, och förvånansvärt ofta kommer du att se att det faktiskt går. Det omöjliga kan bli möjligt, för allt är möjligt för den som tror.

PS. Kolla gärna in min krönika i Smålandsposten för några år sedan: Undrens tid är ej förbi.

torsdag, oktober 03, 2013

Medmänniskorna på Dödens hav

På det hav som många av oss svenskar uppfattar som ett härligt och varmt vatten, Medelhavet, har en båt, överfull med människor på desperat jakt efter en bättre framtid, återigen kapsejsat. Över ett hundratal döda medmänniskor till dig och mig.

Våra tankar går till dessa människors närstående, men också till människorna på öar som Lampedusa och Sicilien, som allt som oftast skadade får bevittna hur döda kroppar flyter i land på deras stränder. Och de människor i myndighetsställning som får ta sig an det svåra arbetet att förfara med dessa kroppar.

Inom EU har ansatser gjorts för att söka hitta sätt att göra tillvaron, åtminstone något, annorlunda för dessa flyktingar. Våra två svenska Cecilior (EU-kommissionär Cecilia Malmström och EU-parlamentariker Cecilia Wikström (FP)) gjort mycket för lyfta dessa frågor upp på dagordningen.

Det ska villigt erkännas att frågan är svår och ångestfylld på många sätt och vis. Men låt oss närma oss frågan genom att betrakta dessa människor i bräckliga farkoster som våra medmänniskor.

måndag, september 16, 2013

Annandagen Kyrkoval

Så är kyrkovalet över för den här gången. Några reflektioner:

Vår nystartade nomineringsgrupp Vägen ställde upp i fyra val och med följande preliminära utfall:
Växjö kyrkofullmäktige: 2 mandat av 61, (4,09 %), 230 röster
Ljungby kyrkofullmäktige: 7 mandat av 27, (26,39 %), 314 röster
Värnamo kyrkofullmäkige: 7 mandat av 33, (22,43 %), 293 röster
Växjö stiftsfullmäktige: 2 mandat av 51, (4,63 %), 2251 röster

Valresultaten i Ljungby och Värnamo är mycket starka och glädjande. Grattis till er! Och nu börjar arbetet med att ta ansvar för de goda valframgångarna. Svett, blod och tårar - men också mycket glädje!

Vi som tagit initiativet till Vägen kommer ju, som vi redogör för på vår webbplats dels från FiSK (ursprungligen Folkpartister i Svenska kyrkan, som bytt namn till Fria Liberaler i Svenska kyrkan) samt vissa Moderater, både grupperna med folk från Växjö stift. I botten ligger en vilja att distansiera oss från parti- och/eller blockpolitik.

Under detta kyrkovalet valde FiSK att inte kandidatera lokalt eller till stiftet, men väl till Kyrkomötet. Bakgrunden till detta beslut var att stödja FiSK-representationen och sträva efter att få utskottsplatser (vilka man har rätt till om man uppnår 15 mandat). Men över hela landet backade FiSK ordentligt, från 13 mandat i Kyrkomötet till 8 (från 5,26 % till 3,29 %). Uppenbarligen har inte väljarna premierat namnbytet och/eller det lite tveksamma boeroendet av Folkpartiets partiexpedition. I Växjö stift gick FiSK ännu sämre i valet till Kyrkomötet. Visserligen blev det ett (utjämnings)mandat, med endast 2,99 % (1445 röster).

Vad skulle ha hänt om FiSK inte kandiderat från Växjö stift, utan istället satsat på Vägen? Ja, naturligtvis skulle FiSK gått ännu sämre, sett till hela landet. Men sannolikt skulle Vägen fått fler röstern från Växjö stift (förmodligen minst lika många som i Växjö stiftsfullmäktige, dvs drygt 800 fler, samt ett mandat i Kyrkomötet. Vidare skulle Vägen (återigen: sannolikt) fått en större trovärdighet genom att då ha kandiderat till alla tre nivåerna, samt fått del av den uppmärksamhet som är förknippat med att kandidera till Kyrkomötet.

FiSK vacklade redan under förra mandatperioden, då man 2009 förlorade 2 mandat, och började fundera över sin framtid, vilket mynnade ut i (den kosmetiska) namnändringen. Frågan är vad som kommer att hända nu. Vi får avvakta den utveckligen, men läget är kritiskt.

Så har vi Moderaterna som av sin partistämma inte fick kandidatera i de kyrkliga valen 2013 under beteckningen Moderaterna, utan bildade Borgerligt Alternativ. Hur har väljande reagerat inför detta? Preliminärt tappar man tio mandat (från 41 till 31, eller 16,18 % till 12,56 %) i Kyrkomötet. I Växjö stift blev tappet från 7 mandat till 4, eller från 14,35 % till 8,95 %.

Samtidigt har POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) gått framåt, och en gissning mellan tummen och pekfingret säger att tidigare röstare på FiSK och M, valt att lägga sina röster på POSK. För det är väl knappast så att framgången för Sverigedemokraterna kan hänföras till förlusterna för FiSK och Borgerligt Alternativ?

Nöjer mig så här långt med mina funderingar på Annandagen Kyrkoval.

lördag, september 14, 2013

Kyrkovalsafton 2013


Efter en lång tids tystnad här på bloggen är det hög tid att komma tillbaka. De senaste månaderna har präglats av det kommande kyrkovalet, och om mindre än 24 timmar från skrivande stund har rösterna börjat räknas.

Faktiskt har massmedia bevakat 2013 års kyrkoval i betydligt högre grad än vid tidigare kyrkoval, det är i varje fall min känsla. De senaste veckorna har jag varit på två presskonferenser, suttit med i en valpanel på Radio Kronoberg, blivit intervjuad i samma medium, och varit med-undertecknare till två publicerade insändare. Folk säger dessutom att de såg mig skymta förbi på Rapport eller Aktuellt, och att nomineringsgruppen Vägens valsedel zommades in. En del av detta går att följa på Vägens webbplats.

I dag har jag, förutom att tillsammans med Vägenkollegan Lennart delat ut valmaterial på Storgatan i Växjö, också städat prästgården för morgondagens kyrkovalvaka. Vi kommer att bli några stycken entusiastiska valarbetare som kandiderar till kyrkofullmätkige i Växjö, Ljungby, Värnamo samt till Växjö stift. Knytkalas blir det, och kanske vi också får besök av Sveriges Radios Kronobergsredaktion.

Får se om det blir tid att kommentera valresultatet i morgon kväll, eller om det blir senare.

fredag, juni 07, 2013

Marshrutka från Jerevan till Tbilisi

Min sista bild från Armenien - den här gången! Vår marshrutka stannar strax före gränsen till Georgien så att vi kan köpa kebab. Åka marshrutka är ett billigt och enkelt - fast inte särskilt bekvämt - sätt att transportera sig. Jag råkade hamna på sista bänkraden som är lite högre än de andra, med följd att jag inte kunde se de vackra bergstopparna, utan bara mest bussens innertak!

 Lokal tid i Tbilisi är nu 20:45 och jag går och lägger mig, för kl 04:00 hämtar en taxi mig till flygplatsen. Får se om jag klarar vikten - jag menar inte bara min egen vikt (den är bekant), men också de prylar som tillkommit i mitt bagage.

 Tack för alla glada tillrop, gillanden och kommentarer som jag fått del av under resan! Vi hörs & syns, go'vänner!

Hej då, Ararat!

Allt har sin tid. Nu lämnar jag Jerevan för att ta en marshrutka till Tbilisi, varifrån mitt flyg går via Riga till Stockholm i morgon bitti. Det har varit en mycket fin och berikande månad här, som jag känner stor tacksamhet för. Lärt känna många nya människor och nya miljöer. Så får jag jobba vidare med projektet hemifrån. 

 Hej då, Ararat, för den här gången!

onsdag, juni 05, 2013

Gudstjänst i armenisk kyrkoruin

 
I denna kyrkoruin firande församlingen sin kvällsmässa,
även om det fanns en nybyggd kyrka tvärs över gatan. Jag tyckte mig se en naturlig och äkta fromhet hos församlingsborna, både kvinnor och män, och i alla åldrar. Jag fick ett exemplar... av det söndagskolmaterial som man använde, med bibelberättelser (detta ska sägas i ljuset av att undervisningsmaterial av det slaget var förbjudet under kommunisttiden). 

 

Kön och äktenskap bland präster i Armenien och i Sverige


Prästfrun här frågade mig om det var tillåtet för en präst att vara gift i Svenska kyrkan, vilket jag hade glädjen att meddela henne att det var det. Det faktum att jag som kvinna är präst, togs emot med öppenhet och viss nyfikenhet. Kort sagt blev jag mottagen med värme och vänlighet i detta landsbygdsstift i norra Armenien.

söndag, juni 02, 2013

Innebrända i byns kyrka


Jag får en intervju med kvinna som berättade hur hennes mormor år 1915 blev räddad till livet, då en stor grupp av hennes landsmän blev innestängda i byns kyrka, som sedan blev satt i lågor.

Mässa i Jerevans katedral

Till skillnad från Sverige söker sig folk i Armenien långt fram i kyrkan. I den stora katedralen, byggd 2001 till 1700-årsminnet av landets kristnande, var det fullt med folk. Ingen "spinn- och svärdsida" beträffande var man satte sig.
 
 
Däremot distribuerades nattvarden så att männen hade ett led och kvinnorna ett - varför denna uppdelning ska jag fråga Hans Nåd Biskop Hovakim, som jag fått ett sammanträffande med i morgon. Mässan hade ännu inte slutat efter 135 minuter, då jag var tvungen att lämna kyrkan för en intervju.
...
Det där med att det var olika led för kvinnor och män till nattvarden i stora katedralen (vilket det inte är i centralhelgedomen Etchmiadzin), förklarar biskop Hovakim med att Etchmiadzin är mera frigjord. I hans eget stift, berättar han, får han ibland kämpa mot en långtgående konservatism bland prästerna. Bland annat går männen först till nattvarden, och när de har fått brödet och vinet, är det kvinnornas tur. För husfridens skull har jag hittills inte visat mig i prästskjorta här...

fredag, maj 31, 2013

Folkdans i Jerevan

Avancerade folkdanser på Kaskadtorget i Jerevan, fjärde fredagen varje månad. Mest ungdomar i åldern 18 - 30 år, både killar och tjejer, och jag räknade upp till 14 olika konstellationer av dansare, till samma musik. Närmare tusen personer samlade. Folkdans undervisas i skolan (på sina håll, tycks det), men bara efter självständigheten. Jag blev riktigt varm om hjärtat, samtidigt som jag beklagar att jag själv har en så dålig rytmik i kroppen och att vi inte fått tillfälle att lära oss något liknande i skolan.


tisdag, maj 28, 2013

Avedis - evangeliska kyrkans TV-kanal i Jerevan

Är med i en livesändning över en lokal kristen TV-kanal. Det är den evangeliska kyrkan i Jerevan som sänder, och jag kommer att "sitta i soffan" och samtala med programledaren. TV-kanalen heter Avedis, som betyder Goda Nyheter.


söndag, maj 12, 2013

Mässa i Etchminadzin

Är kommit tillbaka från mässan i Etchminadzin, som är motsvarigheten till Uppsala i Svenska kyrkan. Jag blev introducerad för biskopen som förrättade gudstjänsten, och vid sin sida hade han ett tiotal diakoner och präster. Det tycktes finnas två sorters diakoner - skillnaden blev jag inte klar över. Och så en underbart välsjungande kör (men inga västerländska tongångar; något musikstycke, såg jag, var skrivet i Dess dur - fem b-förtecken), mest sopran och alt.

Hela gudstjänsten, bortsett från en kortare predikan, försiggick genom växelsång i olika konstellationer. När jag skulle ta nattvarden, som bestod i en pytteliten brödbit doppad i vin, fick jag frågan om jag var döpt: Jag är döpt, svarade jag. Då hade dessförinnan förvissat mig om från biskopen att jag fick ta del av brödet och vinet. Två timmar, stående, tog gudstjänsten.

torsdag, maj 02, 2013

Skärtorsdag i Tbilisi

 Skärtorsdag enligt Östkyrkans tideräkning.
Mötte denne härlige och vänlige georgiske präst i Anchiskhati-basilikan i Tbilisi, som tilltalade mig som sin kollega.

 
 
 Dessförinnan hade jag varit i en annan kyrka och fick frågan av en yngre man ...(ingen präst) om jag var ortodox, och då svarade att jag är protestant, pekade han mot ingången, och förödmjukad gick jag ut - men omedelbart efteråt kom en annan yngre man och bad mig tusen gånger om ursäkt för sin medbroders beteende, och förklarade att alla var välkomna till kyrkan. Skönt!

onsdag, maj 01, 2013

1:a maj-demonstration i Tbilisi

Besöker för första gången Georgien, och råkar komma in i en förstamajdemonstration (som jag dock inte deltog i).

fredag, februari 01, 2013

Kalabaliken i Bender - 300 år

En artikel från vår resa till Karl XII:s Bender och kalabaliken där för 300 år sedan kan du läsa här.
Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.