Min predikan på Domssöndagen 2013 i Lammhults kyrka
Det skrevs ett brev, för länge länge sen, långt innan jag var född. Det brevet är egentligen en faktura. Brevet kom till min kännedom för ganska många år sedan.
Det är inget roligt brev, för det är ett skuldebrev. Så här lyder det.
Faktura
Gerd Annika Helena Stacke
Kundnummer: 19520110-xxxx
Avseende skuld för alla framtida försyndelser mot medmänniskorna, mot dig själv, mot skapelsen och mot Gud.
Att betala: 560.000.000.000.000.000.000 kronor
Beloppet ska betalas med eget liv.
Guds rike
Sankte Per
ödmjuk skattmästare hos Gud den allmäktige
tillika väktare av Himmelrikets portar
Hur betalar man det? Att bli miljonär skulle bara vara en droppe i havet. Det går inte att betala så mycket pengar. Nu rör det sig naturligtvis inte om pengar, men för att vi ska kunna förstå skulden, så är den omsatt i ekonomiska termer.
Men så skrevs det ett annat brev, som jag nu ska läsa upp.
Kreditfaktura
Gerd Annika Helena Stacke
Kundnummer: 19520110-xxxx
Kreditfaktura avseende skuld för alla framtida försyndelser mot medmänniskorna, mot dig själv, mot skapelsen och mot Gud.
Kreditfakturan är utfärdad på grund av att den ursprungliga fakturan betalats av Guds son, Jesus Kristus, som dött och uppstått för din skull.
Att erhålla: 560.000.000.000.000.000.000 kronor
Jerusalem, påsken år 33
Sankte Per
ödmjuk skattmästare hos Gud den allmäktige
tillika väktare av Himmelrikets portar
PS Som bilaga till denna kreditfaktura följer registerutdrag ur Livets bok
Det innebär att den oerhört stora skuld som jag bar på, nu är betalad av Jesus Kristus.
Men inte nog med detta. För det kom ytterligare ett brev, och avsändare gjorde att jag fick kalla kårar: Avsändare var Djävulskap & Helvete AB. Visserligen tycker jag det är intressant med aktier, men aktier i det här bolaget vill jag inte ha. Innehåller visar sig vara en Kopia på den ursprungliga fakturan, och hur Djävulskap och Helvete AB lyckats få tag på den, det vet jag inte. Men bara att få den i handen gör att jag börjar tvivla och tveka. Tänk om fakturan verkligen inte blivit betald. Då måste jag betala med mitt eget liv. Det känns inte alls roligt, det känns rent av fruktansvärt.
Så jag börjar desperat leta i mina papper och vad hittar jag. Jo, jag hittar kreditfakturan, drar en djup lättnadens suck och ett stort tack till Jesus. Och nu ser jag att det finns ett PS, på kreditfakturan, som jag inte lagt märke till tidigare, förmodligen i min glädje över att den enorma skulden hade betald. Och de PS säger: Som bilaga till den kreditfaktura följer registerutdrag ur Livets bok. Va, det fanns en bilaga också, och vad står det i den?
Registerutdrag ur Livets bok, som förvaras i Himmelen, och ur vilken inga strykningar kan göras.
Gerd Annika Helena Stacke, 19520110-xxxx, har genom det heliga dopet i den Treenige Gudens namn blivit upptagen som barn till Gud, blivit införlivad i Guds familj, fått himmelriket som arvedel och fått del av hans heliga Ande, och är skyddad av det heliga korsets tecken.
Himmelriket & Gnosjö, dopdagen den 20 april 1952
[undertecknat av]
Mikael
Ärkeängel, ödmjuk överbefälhavare för myriaders myriader stridsänglar som kämpar för det goda för människornas skull, i tjänst hos Herren Gud
Gabriel
Ärkeängel, ödmjuk budbärare till människors barn från Gud Allsmäktig, han som är Skapare av himmel och jord och av allt vad synligt och osynligt är
Rafael
Ärkeängel, ödmjuk mottagare av särskilt uppdrag från Herren Gud själv att till människors barn förmedla Himmelrikets frihet, friskhet och framtid.
I dag är det Domssöndagen, en dag då min och din och andra människor skuld och betalning kommer i ljuset.
Det finns en faktura utfärdad för alla människors skuld mot sig själva, mot sina medmänniskor, mot skapelsen och mot Gud. Beloppet är ofantligt stort. Men när Jesus Kristus dog och uppstod betalade han den skulden med sitt eget liv.
Ändå kan Djävulen komma sättande med en kopia på den ursprungliga fakturan och försöka få oss att tro att den inte är betald, att vi inte är älskade av Gud, att vi inte är skyddade av hans heliga änglar och att vi inte har del av Himmelriket.
Då är det bra att ha kreditfakturan till hands. Att visa den onda makten att skulden är betald och att dessutom att vi inte bara så vi står på noll, utan att vi genom Jesus Kristus fått del av himmelriket, som vi får leva i redan här och nu, men som när sin fulländning bortom denna värld och denna tid.
Med denna glädje på Domssöndagen får vi se fram mot nästa söndagen, den första söndagen i advent.
Visar inlägg med etikett Lammhults kyrka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lammhults kyrka. Visa alla inlägg
söndag, november 24, 2013
söndag, mars 04, 2012
Kan en människa kämpa med Gud och vinna?
Min predikan vid familjegudstjänst i Lammhults kyrka söndagen 4 mars 2012
(2:a söndagen i fastan med ämnet Den kämpande tron)
Kan en människa kämpa med Gud och vinna?
Mitt i natten möter Jakob sin motståndare. Några ficklampor fanns inte på den tiden, och vi vet inte om Jakob hade någon fackla att hålla i. Något månsken var det nog inte heller. Så Jakob kan inte se ansiktet på den som han kämpar med.
Läskigt, va? Att inte veta vem som man brottas med.
Bakgrundshistorien är rätt lång. Jakob är tvillingbror med Esau. Och så gjorde Jakob en sak, som fick Esau att bli så arg att han hotade att ta livet av sin bror. Och Jakob fick fly, långt bort, till ett annat land. Och han var borta länge. Där borta i det andra landet gifte han sig och fick tolv söner och minst två döttrar.
Och nu, efter många år, kommer han tillbaka. Han vet inte hur mötet med sin bror kommer att bli. jakob är nog både modig och rädd på samma gång.
Och mitt i natten när han är uppe möter han sin motståndare. Är det hans tvillingbror Esau som har kommit mitt i natten för att kämpa mot Jakob?
Nej, det förstår Jakob att det är det inte.
Brottningsmatchen håller på flera timmar, och snart kommer gryningen, då solen går upp. Och nu börjar den andre att bli orolig. För ljuset kommer att visa hans ansikte, och det vill han inte. Därför ger den okände brottaren Jakob ett slag på höften, så att Jakob börjar halta.
Sluta brottas med nu, säger han till Jakob.
Men Jakob, som är en listig man, och som vet hur man kan utnyttja olika situationer till sin fördel, han svarar att: Jag släpper dig inte, förrän du välsignar mig.
En välsignelse – det har vi ju i kyrkan varje gudstjänst – är något man säger som faktiskt gör att någonting blir bra. Och den okände brottaren ger sin välsignelse till Jakob.
Och brottningsmatchen slutar och den okände brottaren försvinner, precis innan det blir ljust.
Jakob går från platsen. Nej, han går inte. Han haltar från platsen, och det gör ont i höften. Men han är inte ledsen för det. Han är glad, han är mycket glad, för han vet vem som han kämpat med och vunnit över. Det är Gud som han kämpat med och vunnit över.
Har då Gud förlorat? Nej, inte alls. Gud har också vunnit. För Gud ville att Jakob och hans familj skulle fortsätta och leva och kunna utvecklas, och flera tusen år senare skulle det födas ett litet barn i Betlehem som tillhörde den här stora släkten. Och detta barn, som heter Jesus, skulle tala om Guds rike för människorna, han skulle död för vår synd och skuld och uppstå så att också vi får evigt liv.
Jakob har kämpat med Gud och segrat.
(2:a söndagen i fastan med ämnet Den kämpande tron)
Kan en människa kämpa med Gud och vinna?
Mitt i natten möter Jakob sin motståndare. Några ficklampor fanns inte på den tiden, och vi vet inte om Jakob hade någon fackla att hålla i. Något månsken var det nog inte heller. Så Jakob kan inte se ansiktet på den som han kämpar med.
Läskigt, va? Att inte veta vem som man brottas med.
Bakgrundshistorien är rätt lång. Jakob är tvillingbror med Esau. Och så gjorde Jakob en sak, som fick Esau att bli så arg att han hotade att ta livet av sin bror. Och Jakob fick fly, långt bort, till ett annat land. Och han var borta länge. Där borta i det andra landet gifte han sig och fick tolv söner och minst två döttrar.
Och nu, efter många år, kommer han tillbaka. Han vet inte hur mötet med sin bror kommer att bli. jakob är nog både modig och rädd på samma gång.
Och mitt i natten när han är uppe möter han sin motståndare. Är det hans tvillingbror Esau som har kommit mitt i natten för att kämpa mot Jakob?
Nej, det förstår Jakob att det är det inte.
Brottningsmatchen håller på flera timmar, och snart kommer gryningen, då solen går upp. Och nu börjar den andre att bli orolig. För ljuset kommer att visa hans ansikte, och det vill han inte. Därför ger den okände brottaren Jakob ett slag på höften, så att Jakob börjar halta.
Sluta brottas med nu, säger han till Jakob.
Men Jakob, som är en listig man, och som vet hur man kan utnyttja olika situationer till sin fördel, han svarar att: Jag släpper dig inte, förrän du välsignar mig.
En välsignelse – det har vi ju i kyrkan varje gudstjänst – är något man säger som faktiskt gör att någonting blir bra. Och den okände brottaren ger sin välsignelse till Jakob.
Och brottningsmatchen slutar och den okände brottaren försvinner, precis innan det blir ljust.
Jakob går från platsen. Nej, han går inte. Han haltar från platsen, och det gör ont i höften. Men han är inte ledsen för det. Han är glad, han är mycket glad, för han vet vem som han kämpat med och vunnit över. Det är Gud som han kämpat med och vunnit över.
Har då Gud förlorat? Nej, inte alls. Gud har också vunnit. För Gud ville att Jakob och hans familj skulle fortsätta och leva och kunna utvecklas, och flera tusen år senare skulle det födas ett litet barn i Betlehem som tillhörde den här stora släkten. Och detta barn, som heter Jesus, skulle tala om Guds rike för människorna, han skulle död för vår synd och skuld och uppstå så att också vi får evigt liv.
Jakob har kämpat med Gud och segrat.
lördag, december 24, 2011
Julnattens predikan i Lammhults kyrka
Under mörkrets timmar skulle man kunna tro att allt är lugnt och stilla. Så är inte fallet. Inte den här natten, för det är den heliga natten. Det är i denna natt som världshistoriens bokverk byter blad, ja, byter kapitel. Det är från denna natt, och det som nu händer, som den västerländska tideräkningen tar sin början.
I denna natt samverkar de politiska och ekonomiska strävanden att upprätta taxeringslängder och genomföra folkräkning med den gudomliga planen att uppfylla de gamla profeternas ord om en Messias som ska komma till jorden.
Skärningspunkten mellan dessa båda riktningar – till synes utan att någon som helst gemensam nämnare finns – infaller i Betlehem, en liten stad strax söder om Jerusalem. En plats vars enda betydelse hittills varit att staden räknas som ursprungsort för den store kung David.
Ändå gör det som nu händer att staden för alltid blivit fäst på kartan.
Nej, det är inte lugnt och stilla denna natt. Den pågående folkräkningen har medfört att alla värdshus och övernattningsmöjligheter har tagits i anspråk. Och som vanligt har väl den som kunnat betala bäst också fått det han velat ha. Men denna marknadens lag har också inneburit en uppfinningsrikedom i hur man tar vara på möjligheterna, och ett enkelt uthus på en bakgård har också visat sig vara inkomstbringande för dess ägare – och en välsignelse för det unga par som annars inte skulle ha fått tak över huvudet.
Och det mot detta lilla uthus, i vanliga fall ett skjul för djuren, som rörelsen går.
Det är liv och rörelse, där något viktigt händer. Den höggravida kvinnan från Nasaret har fått värkar, fostervattnet har gått och förlossningen har påbörjats. Inga optimala förhållanden för att föda barn, men sådant tar inte ockupationsmakten Rom någon hänsyn till.
Att ett nytt liv kommer till världen är skäl nog att det ska vara liv och rörelse omkring det. Annat får läggas åt sidan, och koncentrationen inriktas på barnet och dess mor. Säkert var det också människor med och stöttade med praktisk hjälp i denna stund.
Men liv och rörelse är det också på en närbelägen ängsmark utanför tätorten. När man sover brukar man drömma. Ibland är det också så att en del av oss drömmer också när vi är vakna. Men nu undrar några lantbruksarbetare vad som sker. De får nypa sig i skinnet för att förvissa sig om att det inte är en dröm, det som de nu upplever, utan verklighet. Änglar som himmelska väsen tror de på, men troligen är det första gången de får se en sådan med sina ögon. Och när en människa får den stora ynnesten att fysiskt möta ett änglaväsen, då är det något riktigt stort på gång, det förstår herdarna.
Messias, den smorde, tror de också ska komma. Nu är han här, alldeles i närheten har han fötts, han som ska bli Världens frälsare, säger ängeln. Han som skapar frihet, friskhet och framtid för hela människosläktet, han har äntligen kommit.
Någon tveksamhet föreligger inte för herdarna, utan nu måste de iväg och beskåda undret – varje nytt människoliv är förvisso ett under – men här har vi ett dubbelt underverk. Så får herdarna bli de första att knäböja vid krubban, för att sedan bli de första bärarna av de glada nyheterna att Guds rike kommit i världen.
Också denna natt, drygt tvåtusen år senare, är en helig natt. För under denna kväll, natt och morgon innan dagen gryr, kommer miljoner och åter miljoner av människor, däribland du och jag, att samlas för att glädjas åt att Gud låtit sig födas som det lilla Jesusbarnet i Betlehem.
Men inte bara denna natt är en helig natt för oss, utan nu har Guds rike kommit för att också alla våra dagar ska gestaltas av hans väsen i vårt liv
med rätt och rättfärdighet, med sanning och godhet, med kärlek, frid och framtidshopp.
Och i likhet med herdarna som återvände till sin vanliga verksamhet, får vi också göra det. Den särskilda stämning som råder under den heliga natten, kommer att vara förbytt i det vardagliga.
Men Guds rike, som det lilla barnet som föddes i Betlehem kom för att upprätta i människors liv, den Guds rikes närvaro fortsätter att verka i ditt och mitt liv.
/Annika Stacke, församlingspräst
-------
Under julnattsgudstjänsten sjunger vi psalmerna:
116 Nu tändas tusen juleljus
114 Stilla natt, heliga natt
839 Nu har Kristus kommit
427 Ringen, I klockor, ja, ringen i midnattens timma [till ackompanjemang av kyrkans klocka]
Prismakören sjunger sångerna:
I denna natt blir världen ny
Juletid
Jul, jul, strålande jul
Julen är här
Ding, dong! Merrily on high
I denna natt samverkar de politiska och ekonomiska strävanden att upprätta taxeringslängder och genomföra folkräkning med den gudomliga planen att uppfylla de gamla profeternas ord om en Messias som ska komma till jorden.
Skärningspunkten mellan dessa båda riktningar – till synes utan att någon som helst gemensam nämnare finns – infaller i Betlehem, en liten stad strax söder om Jerusalem. En plats vars enda betydelse hittills varit att staden räknas som ursprungsort för den store kung David.
Ändå gör det som nu händer att staden för alltid blivit fäst på kartan.
Nej, det är inte lugnt och stilla denna natt. Den pågående folkräkningen har medfört att alla värdshus och övernattningsmöjligheter har tagits i anspråk. Och som vanligt har väl den som kunnat betala bäst också fått det han velat ha. Men denna marknadens lag har också inneburit en uppfinningsrikedom i hur man tar vara på möjligheterna, och ett enkelt uthus på en bakgård har också visat sig vara inkomstbringande för dess ägare – och en välsignelse för det unga par som annars inte skulle ha fått tak över huvudet.
Och det mot detta lilla uthus, i vanliga fall ett skjul för djuren, som rörelsen går.
Det är liv och rörelse, där något viktigt händer. Den höggravida kvinnan från Nasaret har fått värkar, fostervattnet har gått och förlossningen har påbörjats. Inga optimala förhållanden för att föda barn, men sådant tar inte ockupationsmakten Rom någon hänsyn till.
Att ett nytt liv kommer till världen är skäl nog att det ska vara liv och rörelse omkring det. Annat får läggas åt sidan, och koncentrationen inriktas på barnet och dess mor. Säkert var det också människor med och stöttade med praktisk hjälp i denna stund.
Men liv och rörelse är det också på en närbelägen ängsmark utanför tätorten. När man sover brukar man drömma. Ibland är det också så att en del av oss drömmer också när vi är vakna. Men nu undrar några lantbruksarbetare vad som sker. De får nypa sig i skinnet för att förvissa sig om att det inte är en dröm, det som de nu upplever, utan verklighet. Änglar som himmelska väsen tror de på, men troligen är det första gången de får se en sådan med sina ögon. Och när en människa får den stora ynnesten att fysiskt möta ett änglaväsen, då är det något riktigt stort på gång, det förstår herdarna.
Messias, den smorde, tror de också ska komma. Nu är han här, alldeles i närheten har han fötts, han som ska bli Världens frälsare, säger ängeln. Han som skapar frihet, friskhet och framtid för hela människosläktet, han har äntligen kommit.
Någon tveksamhet föreligger inte för herdarna, utan nu måste de iväg och beskåda undret – varje nytt människoliv är förvisso ett under – men här har vi ett dubbelt underverk. Så får herdarna bli de första att knäböja vid krubban, för att sedan bli de första bärarna av de glada nyheterna att Guds rike kommit i världen.
Också denna natt, drygt tvåtusen år senare, är en helig natt. För under denna kväll, natt och morgon innan dagen gryr, kommer miljoner och åter miljoner av människor, däribland du och jag, att samlas för att glädjas åt att Gud låtit sig födas som det lilla Jesusbarnet i Betlehem.
Men inte bara denna natt är en helig natt för oss, utan nu har Guds rike kommit för att också alla våra dagar ska gestaltas av hans väsen i vårt liv
med rätt och rättfärdighet, med sanning och godhet, med kärlek, frid och framtidshopp.
Och i likhet med herdarna som återvände till sin vanliga verksamhet, får vi också göra det. Den särskilda stämning som råder under den heliga natten, kommer att vara förbytt i det vardagliga.
Men Guds rike, som det lilla barnet som föddes i Betlehem kom för att upprätta i människors liv, den Guds rikes närvaro fortsätter att verka i ditt och mitt liv.
/Annika Stacke, församlingspräst
-------
Under julnattsgudstjänsten sjunger vi psalmerna:
116 Nu tändas tusen juleljus
114 Stilla natt, heliga natt
839 Nu har Kristus kommit
427 Ringen, I klockor, ja, ringen i midnattens timma [till ackompanjemang av kyrkans klocka]
Prismakören sjunger sångerna:
I denna natt blir världen ny
Juletid
Jul, jul, strålande jul
Julen är här
Ding, dong! Merrily on high
söndag, november 07, 2010
Alla helgon
Min predikan på Alla helgons dag vid musikgudstjänst i Lammhults kyrka
Helgon - ett ord som nog ger de flesta av oss mindervärdeskomplex. Eller att vi bara krasst inser att vi spelar i olika divisioner, helgonen och vi.
Att försöka definiera ett helgon skulle förmodligen föra våra tankar i en mängd olika riktningar. Ändå ska jag försöka beskriva hur jag ser på vad ett helgon är.
Enklast tror jag att vi kan se helgonen som föredömen för oss. Föredömen eller förebilder, människor som vi kan se upp till.
Vi skulle kunna spåna vidare längs en tankebana, där ordet beundran och idol finns med. Men jag har en känsla av att detta med beundra och idol lätt blir lite romantiserande, rosaskimrande och lite verklighetsfrämmande. Nej, den här tankebanan med en beundrad idol är nog en återvändsgränd.
Men människor som vi kan identifiera oss med, med en smittande livsinställning, som gör att vi vill likna dem och bli som dem.
Människor som utgör auktoriteter utan att vara auktoritära, dvs som naturligen gör att andra lyssnar till dem utan att de upplevs som dominanta och att bestämmer över huvudet på oss.
Vi behöver den här typen av människor, förebilder, föredömen, för ungdomen, i idrotten, i politiken, i kyrkan, ja, överallt i samhället och i världen, människor som kan leda andra in i att tänka konstruktiva tankar, forma munnen till stora leenden, väcka engagemang och få till stånd goda gärningar. Dessa människor, fyllda med Guds kärlek, uppfattar jag som helgon.
Ja, och kanske är det så att helgonen och vi spelar i olika divisioner. För vi har ju inte allt det där som helgonen har, tycker vi. Mmm, kanske är det så. Men kanske är det också på ett annat sätt. Låt oss gå till Jesusorden som vi läste och jordens salt och världens ljus.
Salt: det krävs så lite salt för att göra en måltid för ett helt middagsbord till en smakfylld upplevelse. Och samtidigt får det inte vara för mycket. Men den här lagom-effekten gör det riktigt bra.
På samma sätt med ljuset. En tändsticka som tänds i en kolsvart källare gör att vi kan orientera oss. Den lilla ljuskällan lyser upp tillräckligt mycket för oss.
Det lilla räcker för att det ska bli en stor effekt.
Det krävs ofta så lite. Ordet tack, som tar en tiondels sekund att uttala, kan få stora följdverkningar. Ett leende, som dessutom ligger i ansiktsmuskulaturens naturliga ansats eller strävan (det är lättare än att se arg och sur ut); leendet kan öppna så många dörrar.
Och då får du och jag i vår division också spela på ett helgonlikt sätt, och påverka vår omgivning till det goda och det sanna. Tittar vi på de gåvor som vår Herre och skapelsen har gett oss, så ser vi att de räcker till mycket gott.
Och vi, var och en med det mått av tro som han eller hon har fått, får leva på det här sättet, och utöva en god påverkar på vår omgivning.
Helgonen, förebilder och föredömen för oss alla, och vi i vår tur kan också vara förebilder och föredömen för andra människor.
Förmodligen har vi inga ambitioner av att bli kallade och betraktade som helgen av våra medmänniskor. Men Gud i himlen har en annan tumstock och bedömningsmall, och i hans ögon är alla de som tillhör honom helgon.
Helgon - ett ord som nog ger de flesta av oss mindervärdeskomplex. Eller att vi bara krasst inser att vi spelar i olika divisioner, helgonen och vi.
Att försöka definiera ett helgon skulle förmodligen föra våra tankar i en mängd olika riktningar. Ändå ska jag försöka beskriva hur jag ser på vad ett helgon är.
Enklast tror jag att vi kan se helgonen som föredömen för oss. Föredömen eller förebilder, människor som vi kan se upp till.
Vi skulle kunna spåna vidare längs en tankebana, där ordet beundran och idol finns med. Men jag har en känsla av att detta med beundra och idol lätt blir lite romantiserande, rosaskimrande och lite verklighetsfrämmande. Nej, den här tankebanan med en beundrad idol är nog en återvändsgränd.
Men människor som vi kan identifiera oss med, med en smittande livsinställning, som gör att vi vill likna dem och bli som dem.
Människor som utgör auktoriteter utan att vara auktoritära, dvs som naturligen gör att andra lyssnar till dem utan att de upplevs som dominanta och att bestämmer över huvudet på oss.
Vi behöver den här typen av människor, förebilder, föredömen, för ungdomen, i idrotten, i politiken, i kyrkan, ja, överallt i samhället och i världen, människor som kan leda andra in i att tänka konstruktiva tankar, forma munnen till stora leenden, väcka engagemang och få till stånd goda gärningar. Dessa människor, fyllda med Guds kärlek, uppfattar jag som helgon.
Ja, och kanske är det så att helgonen och vi spelar i olika divisioner. För vi har ju inte allt det där som helgonen har, tycker vi. Mmm, kanske är det så. Men kanske är det också på ett annat sätt. Låt oss gå till Jesusorden som vi läste och jordens salt och världens ljus.
Salt: det krävs så lite salt för att göra en måltid för ett helt middagsbord till en smakfylld upplevelse. Och samtidigt får det inte vara för mycket. Men den här lagom-effekten gör det riktigt bra.
På samma sätt med ljuset. En tändsticka som tänds i en kolsvart källare gör att vi kan orientera oss. Den lilla ljuskällan lyser upp tillräckligt mycket för oss.
Det lilla räcker för att det ska bli en stor effekt.
Det krävs ofta så lite. Ordet tack, som tar en tiondels sekund att uttala, kan få stora följdverkningar. Ett leende, som dessutom ligger i ansiktsmuskulaturens naturliga ansats eller strävan (det är lättare än att se arg och sur ut); leendet kan öppna så många dörrar.
Och då får du och jag i vår division också spela på ett helgonlikt sätt, och påverka vår omgivning till det goda och det sanna. Tittar vi på de gåvor som vår Herre och skapelsen har gett oss, så ser vi att de räcker till mycket gott.
Och vi, var och en med det mått av tro som han eller hon har fått, får leva på det här sättet, och utöva en god påverkar på vår omgivning.
Helgonen, förebilder och föredömen för oss alla, och vi i vår tur kan också vara förebilder och föredömen för andra människor.
Förmodligen har vi inga ambitioner av att bli kallade och betraktade som helgen av våra medmänniskor. Men Gud i himlen har en annan tumstock och bedömningsmall, och i hans ögon är alla de som tillhör honom helgon.
fredag, september 11, 2009
Legenden om S:t Sigfrid
En vecka ungefär, då detta skrivs, har filmen Legenden om S:t Sigfrid legat ut på Öppna Kanalen Växjö där den också sänds sammanlagt åtta gånger under två veckors tid.
S:t Sigfrid som kom till Växjötrakten på 1000-talet tillsammans med sina tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De tre systersönerna blev mördade och deras huvuden blev sänkta i Växjösjön...
Den rent filmtekniska och sceniska är rätt anspråkslöst: Själv läser jag texten ur Johan Thelins text- & bildutgåva av Officium Sancti Sigfridi, i och i närheten av Växjö domkyrka.
Men roligt har det varit med inspelningen (med ytterligare fem glada frivilligarbetare) och redigeringen, och det är min bön och längtan att något av den tro som Sigfrid bar på också skall genomsyra våra kyrkliga förehavanden i vår tid. Och särskilt att den stundande kyrkovalet skall påverkas av Kyrkans innersida.
Den rent filmtekniska och sceniska är rätt anspråkslöst: Själv läser jag texten ur Johan Thelins text- & bildutgåva av Officium Sancti Sigfridi, i och i närheten av Växjö domkyrka.
Men roligt har det varit med inspelningen (med ytterligare fem glada frivilligarbetare) och redigeringen, och det är min bön och längtan att något av den tro som Sigfrid bar på också skall genomsyra våra kyrkliga förehavanden i vår tid. Och särskilt att den stundande kyrkovalet skall påverkas av Kyrkans innersida.
torsdag, maj 28, 2009
Familjegudstjänst på webben
Har precis fått besked från Daniel på Öppna Kanalen Växjö att vår senast inspelade familjegudstjänst 24 maj nu ligger på webben. Efter själva filmningen var det ett antal timmars arbete att redigera materialet och sätta texter till psalmer och annat. Men det är ett roligt arbete, som jag tror våra församlingsbor och andra kan glädjas åt.
I dag hade också Kyrkans Tidning (Växjö stifts sida) en välskriven artikel om webb-TV-projektet hos oss.
Särskilt glädjande är att kyrkorådet stöttar projektet och flera i medarbetargruppen tycker det är
I dag hade också Kyrkans Tidning (Växjö stifts sida) en välskriven artikel om webb-TV-projektet hos oss.
Särskilt glädjande är att kyrkorådet stöttar projektet och flera i medarbetargruppen tycker det är
onsdag, december 24, 2008
Predikan i den heliga natten vid vår Frälsares födelse
Gud skulle, med full rätt, kunna betrakta oss människor som små myror, ja som små molekyler, så små och obetydliga är vi i det stora kosmiska skeendet av ljusår och stjärngalaxer som han har skapat.Ändå bryr han sig om oss, inte bara lite, utan mycket. Julen firar vi därför att han själv blir människor och kommer till oss och blir som en av oss.
Varför skaparen av himmel och jord väljer att bli människa kan vi nog aldrig riktigt förstå. Men han kommer till oss, och han inte bara liknar en människa utan han är en människa.
Och som människa skulle han kunna välja att placera sig i samhällets övre skikt, och uppfylla den förväntan som i varje fall de vise männen har då de kommer för att ge den nyfödda judakungen sin gåva, då de tar sig till kungapalatset i Jerusalem. Men det finns ingen nyfödd kung i palatset, utan stjärnan och profetian från Amos bok leder dem vidare till staden Betlehem, och där – i all enkelhet i stallet – finner de honom som stjärnan strålar över .
Det finns en kontrast i julens evangeliet mellan det stora och starka och överväldigande – och det lilla och sköra och det enkla.
Förvisso är varje födelse av en ny människa ett under och en fantastisk händelse. Samtidigt var nog den förlossning som ägde rum i Betlehem inte mera ovanlig än många andra förlossningar under ekonomiskt knappa omständigheter. Säkert hade omgivningen, värdshusvärdinnan och grannkvinnorna sett till att ge den unga kvinnan från Nasaret all tillbörlig hjälp då hon skulle föda sitt barn. Kanske var det flera barn som kom till på annan ort på grund av kejsar Augustus påbud om allmän skattskrivning, vad vet vi?
Nu kommer himmelens Gud ned till oss människor i Jesus Kristus. Han kommer för att identifiera sig med dig och med mig, med våra livsbetingelser och våra förhållanden.
Han vet hur det är att bli bjuden på fest, och han vet hur det är att vara utan pengar och leva ett kringströvande liv och inte ha någon plats där han kan vila sitt huvud.
Han vet hur det är att vara omtyckt, efterfrågad och älskad, han vet också hur det är att bli övergiven, sviken och förrådd. Han vet hur det är att bli respekterad och trodd, och han vet hur det känns att bli missförstådd och misskrediterad. Allt sådant som du och jag som människor kan få uppleva under olika omständigheter i vårt liv.
Om några timmar, på vår julotta, kommer vi att sjunga:
Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda.
Nu kommer han till oss, Jesus Kristus. Han är Guds frälsning, Guds räddning, till hela skapelsen, där Gud bryter in i historien och blir människa.
Som människa delar han inte bara våra livsvillkor, utan också våra andliga existens. Han går in, lyfter av våra bördor av allt det som gått snett och allt det som gått sönder i vår tillvaro, och tar själv på sig denna börda, då han dör på korset. Men också som delar sitt liv med oss då han ger oss del av honom själv och hans liv som aldrig dör.
Guds frälsning är mänsklig – och nu kommer han till dig och mig som den lilla människan som föds i stallet i Betlehem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
- Annika Stacke
- Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.