lördag, maj 18, 2019

Att växa i tro - gudstjänst på Femte söndagen i Påsktiden


Gudstjänst 2019-05-19 (5 i påsktiden) Att växa i tro

Kl 10:00 Öja kyrka högmässa och kl 15:00 Bergunda kyrka gudstjänst

Psalmer:
162 Som sol om våren stiger
367 O Guds Ande, du som bor i ljus
712 O Gud som skapat vind och hav
726 Vilket stort mysterium
602 Så länge solen värmer jorden

Organist: Dorothea Knust

Min predikan:
I min plånbok finns mitt älsklingsföremål. Nu tror ni kanske att jag är girig och att det är en guldpeng, men det är något annat. Men det är det inte, utan det här:

Den här lilla tingesten, en äppelkärna, är så liten och obetydlig att om jag tappar den utomhus, så kommer jag sannolikt inte att hitta den. Och sådana här äppelkärnor har vi slängt bort i tusental, ja, tiotusental, då vi ätit äpplets fruktkött och sedan kastat bort kärnhuset.

Ändå besitter den här lilla obetydliga kärnan den enorma potentialen, att under förutsättning att den läggs i jorden, får fukt och värme, och ogräset hålls borta, så kommer den att gro och spira och så småningom växa upp till ett stort och vackert äppelträd, som bär frukt.

Men här inträder en komplikation. För äppelträdet som är uppdraget från den här lilla kärnan kommer med största sannolikhet att ge surkart, en besk och inte särskilt välsmakande frukt.

Inga problem för en trädgårdsmästare. Han eller hon ympar helt enkelt in i ädel frukt på vår grundstam, och så blir det ett mycket användbart äppelträd som ger god frukt under många år framöver.

Att växa i tro är ämnet för den här söndagen, mitt emellan påsk och pingst. Flera av texterna berör också planeringar, växande och frukt.

Ett frö eller en äppelkärna hjälper oss att ha respekt för växtprocessen. En äppelkärna i jorden blir inte ett stort äppelträd på en säsong. Det tar lång tid, och vi hinner säkert att bli otåliga.

Jesus säger till sina lärjungar att de ska bära frukt, och en frukt som består.

Vi – du och jag – är liksom äppelträd, som ska bära frukt. Nu ska vi inte förvänta oss att vi ska växa upp brådmoget, och på en kort tid bli det där vackra fruktbärande trädet. Mognad tar tid, och den processen ska vi, som sagt, ha respekt för. Ändå ska vi veta att vårt mål är att vara det där fruktbärande trädet.

Men surkarten då, och den ädla frukten? Ja, den gudomlige trädgårdsmästare har i det heliga dopet inympat i oss den ädla frukten, den som vi i oss själva inte förmår producera, men som kommer genom att Guds Ande bor inom oss.

Ändå kanske vi ser att vår frukt inte är den vackra och god frukten alltid på alla grenarna i vårt livsträd, utan det kanske finns grenar som bär den där surkarten till frukt som vi helst inte vill kännas vid. Så kan det vara, och jag tror att vi alla, hur fromma och gudfruktiga vi än är här på jorden, så finns det grenar och kvistar som bär surkart.

Och är vi bara medvetna om vilka grenar i oss som är ädla och vilka som producerar sämre frukt, så kan vi ju plocka den frukten från de ädla grenar, när vi bjuder en medmänniska på ett äpple från vårt livsträd.

Bär frukt, sådan som består, säger Jesus. Och han nämner vilken sorts frukt det är som han menar, nämligen kärlekens frukt: Ni ska älska varandra, såsom jag har älskat er. Orden älska och kärlek förekommer inte färre än vid nio tillfällen i våra bibeltexter idag.

Att växa i tro är att låta kärleken komma till uttryck.

Och tänk, vad händer i världen om kärleken blir den regerande kraften? Ja, och jag vill faktiskt påstå att i mångt och mycket så finns kärleken till medmänniskan, omtanken om henne, i och omkring oss. Tänk på alla människor som du idag har gett ett varmt leende och sagt ”God morgon” eller ”Hej” till – inte surmulet och vresigt och motvilligt – utan med en verklig önskan att hennes dag ska bli god och bra. Tänk på hur mycket i vår lagstiftning bygger på tio Guds bud, där respekten för och omtanken om medmänniskan faktiskt kommer till uttryck.

Allt i världen är inte av ondo, utan mycket gott finns i och ibland oss, och det ska vi vara tacksamma för.

Ändå har Jesu lärjungar, såväl de tolv apostlarna – som du och jag i vår tid och i vårt samhälle och i vår livssituation – en speciell kallelse att just bära frukt, en god och välsmakande frukt. Den frukten, säger Jesus, kommer att bestå. Den frukten kommer att fortsätta att göra gott, under lång tid framöver.

Ganska nyligen träffade jag en kvinna som jag inte sett på många år – och jag måste erkänna: jag hade glömt bort att hon fanns – men hon påminde mig om en ganska liten och enkel sak som jag gjort för hennes familj någon gång för länge sedan, och som varit värdefullt för den här familjen. Ingen stor sak för mig, men viktig för dem.

Det lilla som vi gör av kärlek och omtanke finns kvar – kanske inte i vårt eget minne, men kärlekens gärningar finns kvar, och fortsätter sitt verk.

Vårt liv, framsprunget liksom ur en liten brungrå och obetydlig äppelkärna, och skött och förädlat av den gudomlige trädgårdsmästaren, kan bära en god och välsmakande frukt av kärleksgärningar gentemot våra medmänniskor, och som blir en frukt som består.

Nästa gång du äter ett äpple, ta gärna en äppelkärna och spara i din plånbok. Och oavsett hur många guldpengar du har i din plånbok, så kommer den lilla äppelkärnan att vara det mest värdefulla för dig.


Annika Stacke
Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.