lördag, april 20, 2019

Påskdagen 2019

Påskdagsmässa 2019 i Bredaryds kyrka

Psalmer:
146 Vad ljus över griften
742 Han är inte här 
153 Livet vann, dess namn är Jesus
154 Dina händer är fulla av blommor

Pastoratskören sjunger. Organist: Elisabeth Ringdahl

Min predikan:

Efter de tidiga morgontimmarnas kaos av rykten och ifrågasättanden, svårtolkade observationer och våldsamma kast mellan förtvivlan och hopp, utkristalliseras sig för kvinnorna och lärjungarna den ofattbara men underbara insikten att Jesus inte längre är död, utan lever.


Kristi uppståndelse från de döda är den viktigaste händelsen i världshistorien. Där, före gryningen på den första arbetsdagen efter den judiska påskhögtiden år 33, på en begravningsplats strax utanför Jerusalem i det lilla bergsprovinsen Judéen på östra Medelhavskusten, ockuperat av romarna, tar historien en ny och annorlunda inriktning.

Jesus hade blivit sänd till världen för att omintetgöra djävulens verk. Kristi uppståndelse från döden bryter det ondas makt, och visar att kärleken och godheten, friden och glädjen är de starkaste krafterna.

Alla fyra evangelisterna berättar om denna händelse, att Jesus uppstår. Detaljerna kan skilja sig något mellan vad de nedtecknat, vilket är helt naturligt, då de skrivit ned vad de själva sett och hört och vad andra människor sett och iakttagit. Alla har inte stått på samma plats vid samma tillfälle, och därför kan detaljerna skilja sig åt. Men det centrala i berättelserna är entydigt: Jesus har dött, han har blivit begravd, och tidigt på den tredje dagens morgon finner hans vänner graven tom. Efter det, under cirka en veckas tid, har han sedan visat sig för sina vänner. Några veckor senare bevittnar de hur han blir upptagen till himlen, och ytterligare tio dagar senare sänder han sin helige Ande för att ta sin boning hos dem.

Den lilla gruppen nervösa och skrämda människor fylls av mod och glädje, och trots motstånd, förföljelse och till och med död, talar de om Jesu uppståndelse för många människor, och många kommer till tro och bekänner sin tillhörighet till Kristus.

Hela denna utveckling har sin grund i övertygelsen om – och tryggheten i – att deras Herre uppstått.
Hade historien slutat med att Jesus dött på korset, så skulle vi bara haft ytterligare en av många religionshistoriska berättelser om kringvandrande predikanter och undergörare. I bästa fall skulle sekten kring Jesus från Nasaret levt kvar, fyllda av hans goda etiska principer om kärleken till Gud och till medmänniskan. Men förr eller senare skulle sekten dött ut, och ersatts med någon annan.

Men den kristna tron går längre än bara – vilket förvisso inte är så bara – goda etiska riktlinjer för vårt liv. Den kristna tro har Kristus som sitt centrum, där hans död och uppståndelse på det allra mest grundläggande sätt påverkar vårt liv som människor.

Kristi död på korset är – utifrån en rent fysisk händelse – inte mycket annorlunda än andra människors som torterats till döds, därför att de uppfattats som misshagliga i de styrandes ögon. Tyvärr finns det många sådana exempel i historien och även i vår tid.

Men Kristi död är mer än ett rent fysiskt lidande och smärta. När Jesus dör ikläder han sig hela mänsklighetens skuld, som vår söndring på åstadkommit, det som vi kallar för synd. En skuld av en omfattning som vi själva aldrig kunnat återbetala.

Och hur stort detta försoningsverk än kan vara, så slutar det inte där. Kristi uppståndelse inte bara återställer sakernas tillstånd till ett neutralt plan, så att säga till det som gällde i tiden före syndafallet, utan går längre. Han uppstår från döden och tar oss med sig i sin uppståndelse, in i det större sammanhanget att vi får del av honom själv.

Gud är inte längre utanför oss, utan genom sin helige Ande, blir vi delaktiga i hans kropp. Här och nu får vi leva vårt liv i gemenskap med honom, där han är i oss och vi är i honom. Och den dag då vårt jordiska liv nått sin fullbordan får vi leva i en annan tillvaro, där vi ser honom ansikte mot ansikte, denna tillvaro som vi kallar det eviga livet eller himlen, men som alltså redan tar sin börjar här och nu.

Den kristna nattvarden, där vi får del av Kristi kropp och blod i brödet och vinet, är det starkaste uttrycket för denne förening mellan den korsfäste och uppståndne Kristus och dig och mig och alla andra människor som har Jesus som sin Frälsare och Herre.

Detta hade inte kunnat äga rum, om inte Kristus uppstått från de döda. Därför är evangelium om Jesu Kristi död och uppståndelse de mest centrala i den kristna tron. Skulle vi ta bort uppståndelsen, skulle också en omistlig del av evangeliet försvinna.

Livsvandringen med Kristus präglas av kärlek och godhet, frid och glädje. Därmed är inte sagt att vårt liv alltid är lätt och friktionsfritt – nej, långt därifrån. Vi möter svårigheter och prövningar av de mest skilda slag, och omkring oss ser vi fortfarande hur ondskans makter kan husera.
Ibland talar man om kyrkan på jorden som den kämpande kyrkan, och tillvaron i himlen som den triumferande kyrkan.

Likväl är Kristi uppståndelse garanten för att kärleken och godheten, friden och glädjen ska bli bestående i skapelsen, och under tiden som vi väntar på denna dag, är det du och jag som enskilda kristna och som lemmar i Kristi kropp som med våra liv och vittnesbörd, i ord och handling, visar att Kristus uppstått från de döda.

Alltsedan den där kaotiska morgonen den första arbetsdagen efter den judiska påskhögtiden år 33 har människor burit förvissningen om att deras Herre har uppstått från de döda.

Kristus är uppstånden! – Ja, han är sannerligen uppstånden!

Inga kommentarer:

Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.