Ukraina, Transnistrien och Moldavien

De sista förberedelserna håller just på att göras inför den kombinerade reportage- och semesterresa som yngste sonen och jag kommer att göra. Genom ett antal länder går färden, men tyngdpunkten blir Ukraina, Transnistrien (vad är det för något?) och Moldavien.

Att det är fotbolls-EM, som Sverige ramlar ur, bekymrar oss föda, mer än att det kan bli trångt på vägarna och dyrt att bo och äta.

Med oss har vi ett antal rekommendationsbrev, från borgmästaren i Växjö, från biskopen i Växjö stift och från några andra nyckelpersoner för att komma in i olika sammanhang.

Vi kommer att möta Andrej, ukrainsk oppositionspolitiker. Vi tänker fördjupa oss i minnet av Olof Skötkonungs dotter Ingegerd som blev det första helgonet från vårt land – även om inte ”Sverige” fanns på 1000-talet – fast under namnet Heliga Anna av Novgorod. Vi ska försöka se hur vanligt folk lever och betraktar sin tillvaro. Lite miljöfrågor kan ju inte skada.

Så har vi det där Transnistrien. Vad är då det? Jo, vid Sovjetunionens sammanbrott fanns det i delrepubliken Moldavien (ett rumänsktalande folk) ett stycke land på östra sidan av floden Dnestr, där man huvudsakligen talar ryska. Här var man inte alls intresserad av att bli ”romaniserade”, utan gjorde uppror och bildade en egen utbrytarrepublik, Pridnestrovskaia Moldavskaia Respublika, fast i västerländska språk omnämnd som Transnistrien (”På andra sidan Nistru”). Inte erkänd av någon suverän stat, men i praktiken uppbackad av Ryssland. Hit tänker vi ta oss. Ett ställe som vi definitivt är intresserade av att besöka och dokumentera är Bender. Det var ju här som Karl XII hade sin kalabalik i februari 1713. Huruvida det ska bli något jubileum (om det nu är något att jubla över) i februari 2013 kan ju diskuteras. Men ett minne över ett ordspråk som kommit in i svenskan. Och fasorna av ett krig…

Mycket annat hoppas jag vi kan berätta här på bloggen under resans gång.