Min krönika i Smålandsposten, torsdagen 3 juni 2010
Jag har blivit krögare. Nu tror någon kanske att jag övergett mitt prästkall för en annorlunda karriär. Så är dock inte fallet. Men jag har blivit krögare och hotelldirektör då jag sedan en tid har Stiftsstyrelsens uppdrag att förestå Kastlösa stiftsgård på södra Öland. Här har vi restaurang, hotellrum, vandrarhemslogi och konferensmöjligheter. Och ett underbart litet kapell.
Hur hamnar man då i den här situationen? Jo, Kastlösa stiftsgård har under en följd av år brottats med underskott, och skulle väl egentligen – om vanliga företagsekonomiska principer gällt – gått i konkurs. Men huvudmannen, Växjö stift, ansåg då att en sådan utveckling vore förödande för Kyrkans rykte, och därför tillsköt man extra pengar för att driva verksamheten också under 2010. En ny styrelse tillsattes, och en ny ledning med mig som VD. Här kan jag nu titulera mig VD & VDM. Denna senare term är en förkortning av Verbi Divini Minister, som betyder Guds Ords tjänare, ett uttryck som avser en prästvigd person som innehar annan tjänst än en ordinarie prästtjänst i församling eller stift. Präst är jag fortfarande, tjänstledig från min ordinarie tjänst i Lammhult, dit jag återvänder i höst.
Men varför är det så svårt att på en så vacker plats som Kastlösa driva en stiftsgård med vinst? Ja, Kastlösa ligger det där ligger, underbart och med massor av folk under senvåren, sommaren och tidig höst. Men under den kalla delen av året är Kastlösa rätt isolerat och ensligt.
Sedan är nog inte heller Kyrkan någon riktigt bra affärsidkare. Kyrkan har liksom inte formerna för att driva affärsverksamhet. Vi är vana vid att få in kyrkoavgiften som kan ge ett bidrag till stiftsgårdarna, och till styrelse och ledning utses gärna godhjärtade och kyrktrogna människor, men kompetens i affärslivet efterfrågas inte alltid.
Med risk för att chockera någon, kan jag också upplysa att jag även har tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker. Ett glas vin kan man alltså få till maten på vår restaurang.
Nu ska stiftsgården säljas. Tragiskt tycker många, skönt tycker vissa. Min förhoppning är dock att den kommer i goda händer – om än inte i uttalad kyrklig regi. Men rika andliga upplevelser förknippade med Kastlösa stiftgård kommer att stanna kvar i många människors hjärtan.
1 kommentar:
Trevligt skrivet!
Skicka en kommentar