Öppen eller stängd helighet?

Min krönika i Smålandsposten 3 sept 2009

Vi har sålt en prästgård i vårt pastorat. Två, faktiskt, men den ena fungerade som församlingshem i den befolkningsmässigt lilla, men geografiskt stora, Asa församling.

Frågan har då väckts: Hur får vi till ett nytt församlingshem? Och inte utan avund har en del av oss sneglat på grannsocknen i söder, som på ett mycket tilltalande sätt byggt in ett församlingshem inne i kyrkan. Där har man rivit ut ett antal bänkrader i kyrkans nedre del, satt upp en vägg av glas och så skapat ett församlingshem inne i kyrkan.

Varför inte göra en sådan sak i Asa?

Kyrkorådet hade sina funderingar, och dessutom skulle en sådan ombyggnad kosta ett sjusiffrigt belopp. Och naturligtvis, de kyrkoantikvariska myndigheterna måste ju ge sitt godkännande.

Om nu alla andra hinder kunde undanröjas: ginge det då? Mitt svar är ja.

I söndags var vi många i Asa kyrka. C:a 45 personer satt i bänkarna. Vi firade den härliga mässan ”Träd in i dansen” med gästande kyrkokör. Men kyrkan rymmer många fler – den byggdes ju för en befolkning som var 5-6 gånger större än den nuvarande. Många människor gick på gudstjänst förr i världen – huruvida folk var frommare förr är en fråga som jag med varm hand överlämnar åt Herre! I vart fall har många bänkplatser har inte känt värmen av någon mänsklig rumpa på ett antal år.

Så, varför inte gå vidare med den ursprungliga tanken, i något modifierad form. Den kritiska frågan är: Behövs verkligen en vägg mellan församlingshemsdelen och det egentliga kyrkorummet? Skall kyrkorummet vara instängt? För med en öppen lösning kommer kaffedoften att spridas ända fram till altaret, och ljudet från klubbslaget vid sammanträdet med vägsamfällighetsföreningen, som hyrt in sig, att höras framme vid koret. Är detta att profanera helgat rum? (Naturligtvis ingen uthyrning vid gudstjänst.)

Vad är kyrka, egentligen? Ordet kyrka börjar på ”kyr-”. Det är samma ord som i grekiskans ”kyrios/kyrie”, som betyder Herre. Kyrkan är Herrens tillhörighet. I första hand avses människor som förlitar sig på sin Gud; byggnaden kommer i andra hand.

Ändå är det ett rum helgat åt människors möten med Gud; där exempelvis mångleri inte hör hemma.

Någon typ av avgränsning tror jag därför behövs, men inte nödvändigtvis i form av en hel vägg som går från tak till golv. Någon löstagbar skärmvägg, som kan flyttas undan vid de få tillfällen man förväntar sig mera folk, och så sitter man på lösa stolar.

Men den svåra frågan är: Öppen eller stängd helighet?

Annika Stacke