"Lammhult nästa", från december 2011

Så här såg det ut 1 september 2006. Då rullade det första lokaltåget på södra stambanan över gränsen från Jönköpings län in i Kronobergs län. Men det stannade inte i Lammhult, utan gick i god fart vidare ned till Alvesta.





Inför valet 2006 gjorde Alliansen i Lammhult det till en valfråga att få till ett tågstopp i Lammhult. Med stor glädje ser vi nu att vårt arbete burit frukt. Under den gångna veckan har skylten satts upp som annonserar att i december kommer tåget att stanna.



Och i dag träffade jag killarna som höll på med de första grävningsarbetena för den nya perrongen som ska byggas bredvid ett tredje spår som tåget kommer att stanna vid. Skopan är satt i jorden. Snart får vi höra orden: Lammhult nästa!

En ny församling har fötts

(Min krönika i Smålandsposten torsdagen 7 januari 2010)


Nyårsringningen från Lammhults kyrka markerade, förutom nytt år, också att en ny församling hade fötts, nämligen Aneboda-Asa-Bergs församling. Samtidigt upphörde de tidigare kyrkoförsamlingarna som egna enheter.

Runt om i landet har liknande processer förekommit. Gamla kyrkliga enheter har ombildats – ”strukturförändring” är namnet som används. Syftet är att uppnå större funktionalitet, och ett bättre utnyttjande av resurser, inte minst på det administrativa området.

Många beklagar den utveckling som innebär att församlingar som funnits sedan medeltiden nu tvingats ombildas. Själv tror jag det är nödvändigt. Förändringar och omflyttningar i befolkningsläget har varit stora. Särskilt har detta varit fallet sedan järnvägarna under 1800-talets andra hälft och början av 1900-talet möblerade om i kartbilden. Idag ligger många gamla kyrkor ute på rena landsbygden.

Lite förvånande är det kanske att man 1899 invigde Aneboda nuvarande kyrka. Då hade stambanan några kilometer längre bort varit i gång i flera årtionden. Varför byggde man inte den nya kyrkan där man förstod att människor skulle bosätta sig, nämligen i närheten av ”stationen”? Förmodligen ligger svaret i att man ville behålla kyrkogården på den plats där den var.

I Lammhults kyrka firas numera betydligt fler gudstjänster än i Aneboda kyrka.

Namnet på den nya församlingsbildningen är krångligt, tycker många. Det tycker jag också. I mitt remissyttrande till stiftsstyrelsen och inför besluten i kyrkoråd och kyrkonämnd föreslog jag namnet Lammhults församling. Lammhult vet man även i 08 var det ligger, och det är positiva vibbar förknippat med det namnet. Men jag respekterar självfallet det demokratiskt fattade beslutet, där hänsyn till de mindre församlingarna Asa och Berg spelat stor roll.

Grannförsamlingen i sydost heter Söraby, Tolg och Tjureda. Dess namn förkortas ibland till Söraby T o T. Hur kommer vår församling att omnämnas? Med dess fulla namn? AAB? Eller Aneboda AB? Kanske blir det till slut ändå Lammhult.

En större förändring än församlingssammanläggningen är att Aneboda pastorat upphörde som självständig enhet, och jag som kyrkoherde inte har något pastorat att vara kyrkoherde över. Istället gick vi in i Öjaby pastorat. Men den historien sparar vi till en annan gång.

Det må ske vilka förändringar som helst med församlingar och pastorat. För Guds kyrka innebär att:
Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar.
Oss under korsets milda ljus, ordet och dopet förenar.
Vore vi icke fler än två, ville han vara här ändå
hos oss med hela sin kärlek.
(Sv Ps 56:3)

Blogg också på Smålandsposten

I ett svagt ögonblick lovade jag att börja blogga på Lammhultssidan av Smålandsposten. Fast rätt roligt och hedrande att bli tillfrågad, om jag skall vara ärlig...

Där är vi nu några stycken bloggare, Linda och Moa och jag.

Och visst vill man att Lammhult skall synas och höras och märkas i mediebruset. Det är orten verkligen värd, med så många konstruktivt tänkande människor som finns här.

Vill du följa mig på den bloggen, så är länken här.

Tåget stannar i Lammhult snart

I Växjö kommunfullmäktige hade jag 2007-01-22 följande anförande:

Ärade ordförande, presidium, fullmäktige, åhörare!

Klockan 2 minuter i elva på förmiddagen, fredagen den 1 september förra året, stod jag på bron i Lammhult där riksväg 30 går över stambanan, och där tar jag bilden av den här gula rälsbussen som kommer från Nässjö, hade stannat i Bodafors, Sävsjö och även Stockaryd, men som i god fart passerar Lammhult på sin väg mot Alvesta.

Den var den första turen med lokaltåg på stambanan norrifrån som går i in Kronobergs län och Växjö kommun på närmare tre årtionden.

Nu kan tågen åter stanna i Lammhult.

Förbättrade kommunikationer är viktigt för Lammhult och för Växjö kommun av många skäl:

Dels blir den nordvästra kommundelen mera attraktiv att bo i, med unga människor som är uppväxta här, vill bo kvar, eller andra som vill flytta in, köpa hus, låta sina barn växa upp där - allt med ett förstärkt befolkningsunderlag och en förhöjd service på orten som följd.

Men det är också arbetsmarknaden: Lammhult har ett betydande dagligt inpendlingsöverskott personer, dvs det är fler utomsocknes, så att säga, som dagligen pendlar in till Lammhult, än de som bor i Lammhult och pendlar ut från orten.

Men det finns ytterligare en kategori att uppmärksamma, som sannolikt kommer att växa i antal under åren som kommer: de kvalificerade långpendlarna, de som bor i vår kommuns nordvästra del och som har sitt arbete, eller vågar söka arbete en bra bit bort – men alltför långt bort för att det skall vara realistiskt möjligt att dagligen pendla med bil (med tanke på hur ansträngande det kan vara att sitta bakom ratten, vad det kostar, miljömässiga hänsyn inte att förglömma).

Men med tåget behöver inte Lund ligga längre bort än 1 tim 33 min (Kastrup under 2½ tim), eller Linköping (1 tim 54 min). Med en fungerade tågtrafik med stopp i Lammhult skulle man kunna bo i Växjö kommuns norra del, och lite sömndrucken kl 6 på morgonen sätta sig på tåget mot Alvesta eller Nässjö, där byta till X2000 för vidare färd mot Lund/Malmö/Köpenhamn eller Linköping (och hinna med både att ta igen lite förlorad nattsömn, läsa morgontidningen och arbeta bakom sin bärbara dator), och ändå hinna med en hel arbetsdag.

Jag yrkar därför – med stor glädje - bifall till kommunstyrelsens förslag.

I december 2008 ser det ljust ut. Snart skall tågen stanna i Lammhult igen!