måndag, juni 28, 2010

Glädjen över livet

Min krönika i Smålandsposten torsdagen 24 juni 2010


Sakta går de bredvid varandra, de två unga människorna. De håller varandra i händerna. De säger ingenting, men ändå finns mellan dem ett språk som de båda förstår.

Det är sent på kvällen, och de ser mig nog inte, då jag kommer ut från en stig snett bakom dem. Jag vet inte vilka de är, men det hindrar mig inte från att fyllas av glädje för deras skull. För det jag bevittnar är ett av livsglädjens allra djupaste uttryck: kärleken mellan två människor.

Åsynen av de båda unga människorna hand i hand väcker samtidigt en känsla av sårbarhet. Hur länge de har haft en relation vet jag naturligtvis inte, men något säger mig att den är nyfunnen. Bräcklig och skör kan den vara, och omgivningen gör rätt i att låta den utvecklas på egna villkor och av egen kraft.

Så mycket glädje det finns i livet. Ja, även om de unga tu skulle komma till insikten att de inte riktigt passar för varandra – med åtföljande känslor – har livsglädjen fått blomma mellan dem.

För några dagar sedan har hela svenska folket tårögt varit med om då kronprinsessan Victoria och prins Daniel sagt sitt ja till varandra. Deras kärlek och deras livsglädje har blivit allas vår angelägenhet, och vi fylls av stolthet för deras skull.

Livsglädjen fanns också i festligheternas överdådighet. Så mycket skapande glädje som kommit fram i samband med det kungliga bröllopet. Vackra kläder, blomsterarrangemang, underbar sång och musik, Storkyrkans arkitektur, hästarnas och roddarnas rörelsemönster, alla kloka, varma och omsorgsfulla tal som yttrades vid detta bröllop. Och mycket mycket mera.

För glädjen över livet kan vi finna nästan överallt. I människors vänskap och gemenskap, i naturens skönhet och växlingar, i människors skapande, i färg och form.

Ser vi oss omkring, så hittar vi massor av sådant som är en källa till livsglädje. Att kunna ta den till sig är en rikedom som inte låter sig mätas i pengar. Själva uppskattningen över också livets små glädjeämnen är en gåva som vi med tacksamhet får förvalta.

I mitt huvud ringer ord och melodi ur mässan Människan och skapelse:
”Skapelsens sånger ska fylla vår dag!
Allt bär vi fram till vår Skapares ära,
vi som är barn på hans heliga jord!”

torsdag, juni 03, 2010

Kastlösa stiftsgård

Min krönika i Smålandsposten, torsdagen 3 juni 2010

Jag har blivit krögare. Nu tror någon kanske att jag övergett mitt prästkall för en annorlunda karriär. Så är dock inte fallet. Men jag har blivit krögare och hotelldirektör då jag sedan en tid har Stiftsstyrelsens uppdrag att förestå Kastlösa stiftsgård på södra Öland. Här har vi restaurang, hotellrum, vandrarhemslogi och konferensmöjligheter. Och ett underbart litet kapell.

Hur hamnar man då i den här situationen? Jo, Kastlösa stiftsgård har under en följd av år brottats med underskott, och skulle väl egentligen – om vanliga företagsekonomiska principer gällt – gått i konkurs. Men huvudmannen, Växjö stift, ansåg då att en sådan utveckling vore förödande för Kyrkans rykte, och därför tillsköt man extra pengar för att driva verksamheten också under 2010. En ny styrelse tillsattes, och en ny ledning med mig som VD. Här kan jag nu titulera mig VD & VDM. Denna senare term är en förkortning av Verbi Divini Minister, som betyder Guds Ords tjänare, ett uttryck som avser en prästvigd person som innehar annan tjänst än en ordinarie prästtjänst i församling eller stift. Präst är jag fortfarande, tjänstledig från min ordinarie tjänst i Lammhult, dit jag återvänder i höst.

Men varför är det så svårt att på en så vacker plats som Kastlösa driva en stiftsgård med vinst? Ja, Kastlösa ligger det där ligger, underbart och med massor av folk under senvåren, sommaren och tidig höst. Men under den kalla delen av året är Kastlösa rätt isolerat och ensligt.

Sedan är nog inte heller Kyrkan någon riktigt bra affärsidkare. Kyrkan har liksom inte formerna för att driva affärsverksamhet. Vi är vana vid att få in kyrkoavgiften som kan ge ett bidrag till stiftsgårdarna, och till styrelse och ledning utses gärna godhjärtade och kyrktrogna människor, men kompetens i affärslivet efterfrågas inte alltid.

Med risk för att chockera någon, kan jag också upplysa att jag även har tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker. Ett glas vin kan man alltså få till maten på vår restaurang.

Nu ska stiftsgården säljas. Tragiskt tycker många, skönt tycker vissa. Min förhoppning är dock att den kommer i goda händer – om än inte i uttalad kyrklig regi. Men rika andliga upplevelser förknippade med Kastlösa stiftgård kommer att stanna kvar i många människors hjärtan.
Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.