onsdag, september 07, 2011

Romerska reflektioner

Nu har jag varit ute och rest igen. Den här gången var det den Eviga staden som fick besök av mig. Inte för att jag tror att mitt ringa besök sätter några avtryck bland alla kejsare och påvar och andra stora män (för det är väl mest män?) som levt och verkat med utgångspunkt från den metropolen. Men för min egen del var det roligt, intressant och inte minst svettigt (38 grader varmt).

Katakomberna gjorde ett bestående intryck. Där begravdes avlidna kristna, och i dessa mörka gångar firade också den kristna församlingen sina gudstjänster under de första århundradenas förföljelsetider. Här hittades också kvarlevorna efter S:ta Cecilia, den kvinna som sedermera kommit att bli kyrkomusikens skyddshelgon. Cecilia hade halshuggits, men hennes fingrar låg i en position med tre fingrar utsträckta på högerhanden, och pekfingret på vänsterhanden, vilket man tolkade som en bekännelsehandling till den ende Guden i gestalt av i tre personer.

Också aposteln Paulus blev enligt traditionen halshuggen för sin tros skull. I egenskap av romersk medborgare hade han möjligheten att välja detta relativt smärtfria sätt att skiljas från livet. Detta privilegium kunde dock inte aposteln Petrus åtnjuta, som istället blev korsfäst. Viss valfrihet fick han ändå, men eftersom han inte ansåg sig värdig att lida döden på samma sätt som sin Herre och Frälsare, bestämde sig Petrus för att låta sig korsfästas med huvudet nedåt.

Paulus dödsplats ligger lite avsides, om än inne i Rom, och utan många turister. Här fick vi fira friluftsmässa, vi som inom ramen för en fortbildning för Öjaby pastorats medarbetare gjorde denna resa.

Eftersom jag är intresserad av att dokumentera olika skeenden, hängde videokameran med. Fastsatt på ett enbensstativ fick den följa med i stort sett överallt (fast inte in på Vatikanmuséet, tyckte vakterna). Ändå var jag positivt förvånad över hur lätt utrustningen var att kånka runt med i värmen och trängseln.

En av Roms stora välsignelser är att ha tillgång till rent vatten i närmare 2 500 drickfontäner. För vatten gick det verkligen åt. Den sjungna psalmstrofen: ”Låt kristallklar källan strömma, med det vatten som ger liv” fick i ett filmklipp blanda sig med ljudet från det porlande vattnet.
Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.