Julnattens predikan i Lammhults kyrka

Under mörkrets timmar skulle man kunna tro att allt är lugnt och stilla. Så är inte fallet. Inte den här natten, för det är den heliga natten. Det är i denna natt som världshistoriens bokverk byter blad, ja, byter kapitel. Det är från denna natt, och det som nu händer, som den västerländska tideräkningen tar sin början.

I denna natt samverkar de politiska och ekonomiska strävanden att upprätta taxeringslängder och genomföra folkräkning med den gudomliga planen att uppfylla de gamla profeternas ord om en Messias som ska komma till jorden.

Skärningspunkten mellan dessa båda riktningar – till synes utan att någon som helst gemensam nämnare finns – infaller i Betlehem, en liten stad strax söder om Jerusalem. En plats vars enda betydelse hittills varit att staden räknas som ursprungsort för den store kung David.

Ändå gör det som nu händer att staden för alltid blivit fäst på kartan.

Nej, det är inte lugnt och stilla denna natt. Den pågående folkräkningen har medfört att alla värdshus och övernattningsmöjligheter har tagits i anspråk. Och som vanligt har väl den som kunnat betala bäst också fått det han velat ha. Men denna marknadens lag har också inneburit en uppfinningsrikedom i hur man tar vara på möjligheterna, och ett enkelt uthus på en bakgård har också visat sig vara inkomstbringande för dess ägare – och en välsignelse för det unga par som annars inte skulle ha fått tak över huvudet.

Och det mot detta lilla uthus, i vanliga fall ett skjul för djuren, som rörelsen går.

Det är liv och rörelse, där något viktigt händer. Den höggravida kvinnan från Nasaret har fått värkar, fostervattnet har gått och förlossningen har påbörjats. Inga optimala förhållanden för att föda barn, men sådant tar inte ockupationsmakten Rom någon hänsyn till.

Att ett nytt liv kommer till världen är skäl nog att det ska vara liv och rörelse omkring det. Annat får läggas åt sidan, och koncentrationen inriktas på barnet och dess mor. Säkert var det också människor med och stöttade med praktisk hjälp i denna stund.

Men liv och rörelse är det också på en närbelägen ängsmark utanför tätorten. När man sover brukar man drömma. Ibland är det också så att en del av oss drömmer också när vi är vakna. Men nu undrar några lantbruksarbetare vad som sker. De får nypa sig i skinnet för att förvissa sig om att det inte är en dröm, det som de nu upplever, utan verklighet. Änglar som himmelska väsen tror de på, men troligen är det första gången de får se en sådan med sina ögon. Och när en människa får den stora ynnesten att fysiskt möta ett änglaväsen, då är det något riktigt stort på gång, det förstår herdarna.

Messias, den smorde, tror de också ska komma. Nu är han här, alldeles i närheten har han fötts, han som ska bli Världens frälsare, säger ängeln. Han som skapar frihet, friskhet och framtid för hela människosläktet, han har äntligen kommit.

Någon tveksamhet föreligger inte för herdarna, utan nu måste de iväg och beskåda undret – varje nytt människoliv är förvisso ett under – men här har vi ett dubbelt underverk. Så får herdarna bli de första att knäböja vid krubban, för att sedan bli de första bärarna av de glada nyheterna att Guds rike kommit i världen.

Också denna natt, drygt tvåtusen år senare, är en helig natt. För under denna kväll, natt och morgon innan dagen gryr, kommer miljoner och åter miljoner av människor, däribland du och jag, att samlas för att glädjas åt att Gud låtit sig födas som det lilla Jesusbarnet i Betlehem.

Men inte bara denna natt är en helig natt för oss, utan nu har Guds rike kommit för att också alla våra dagar ska gestaltas av hans väsen i vårt liv
med rätt och rättfärdighet, med sanning och godhet, med kärlek, frid och framtidshopp.

Och i likhet med herdarna som återvände till sin vanliga verksamhet, får vi också göra det. Den särskilda stämning som råder under den heliga natten, kommer att vara förbytt i det vardagliga.
Men Guds rike, som det lilla barnet som föddes i Betlehem kom för att upprätta i människors liv, den Guds rikes närvaro fortsätter att verka i ditt och mitt liv.

/Annika Stacke, församlingspräst
-------

Under julnattsgudstjänsten sjunger vi psalmerna:
116 Nu tändas tusen juleljus
114 Stilla natt, heliga natt
839 Nu har Kristus kommit
427 Ringen, I klockor, ja, ringen i midnattens timma [till ackompanjemang av kyrkans klocka]

Prismakören sjunger sångerna:
I denna natt blir världen ny
Juletid
Jul, jul, strålande jul
Julen är här
Ding, dong! Merrily on high

Glädjen att arbeta i Kyrkan i juletid

Krönika i Smålandsposten 30 december 2010

Så är julen över, och vi som arbetar i Kyrkan drar en lättnadens suck. Inte alls därför att vi tycker att julen är tråkig eller jobbig, för det är en underbar och tacksam tid att arbeta i Kyrkan. Men den kräver en hel del, och efteråt pustar man ut. Julnattsgudstjänsten på julafton klockan 23 i Lammhults kyrka följdes av några timmars sömn, och sedan var det julotta klockan 7 på juldagsmorgonen i Aneboda kyrka.

Mycket folk, men ändå inte riktigt lika mycket som det brukar. Förmodligen gjorde kylan att en del inte vågade sig ut. Samtidigt fanns det några modiga församlingsbor som orkade med båda dessa julgudstjänster. Då får man inte ha samma predikan båda gångerna!

Konfirmanderna, som ska delta i 15 gudstjänster, får räkna julnattsmässa eller julotta dubbelt, som bonus för att de hållit sig vakna.

Den yrkeskategori i Kyrkan som förtjänar mest tack och beröm vid den här tiden på året är kyrkomusikerna. De har en hektisk tid från advent, över Lucia och jul fram till och med trettondedagen. Under den här perioden (med början långt dessförinnan) har det övats med körer, solister och ensembler. Det har planerats och modifierats, noter har ibland behövt transponeras, och så naturligtvis framförandet i gudstjänst eller konsert.

Och om kantorn/organisten är värd en eloge, så är alla körsångare det också. Dessa korister gör stora uppoffringar för att med sin sång kunna förgylla helgens gudstjänster. Ibland kan det finnas synpunkter på vad som ska sjungas, när och i vilken kyrka. Men detta är ett uttryck för delaktighet i församlingsarbetet och en möjlighet att kunna påverka. Inom Kyrkans frivilligarbete utgör barnkörer och kyrkokörer en stor och viktig del.

Som präst läste jag julevangeliet sex gånger vid olika julgudstjänster.

Visserligen är det inte julen, utan påsken, som är Kyrkans viktigaste högtid. Men i det allmänna medvetandet, och som kontrast till mörkret och kylan, utgör julgudstjänsternas värme, gemenskap och glädje något omistligt för många människor.

Många hundra år före Kristus hade profeten Jesaja skrivit:
”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram”.

Så föds den lille parveln och änglakören jublar:
”Ära åt Gud i höjden och på jorden fred åt dem han har utvalt”.

Predikan i den heliga natten vid vår Frälsares födelse

Gud skulle, med full rätt, kunna betrakta oss människor som små myror, ja som små molekyler, så små och obetydliga är vi i det stora kosmiska skeendet av ljusår och stjärngalaxer som han har skapat.

Ändå bryr han sig om oss, inte bara lite, utan mycket. Julen firar vi därför att han själv blir människor och kommer till oss och blir som en av oss.

Varför skaparen av himmel och jord väljer att bli människa kan vi nog aldrig riktigt förstå. Men han kommer till oss, och han inte bara liknar en människa utan han är en människa.

Och som människa skulle han kunna välja att placera sig i samhällets övre skikt, och uppfylla den förväntan som i varje fall de vise männen har då de kommer för att ge den nyfödda judakungen sin gåva, då de tar sig till kungapalatset i Jerusalem. Men det finns ingen nyfödd kung i palatset, utan stjärnan och profetian från Amos bok leder dem vidare till staden Betlehem, och där – i all enkelhet i stallet – finner de honom som stjärnan strålar över .

Det finns en kontrast i julens evangeliet mellan det stora och starka och överväldigande – och det lilla och sköra och det enkla.

Förvisso är varje födelse av en ny människa ett under och en fantastisk händelse. Samtidigt var nog den förlossning som ägde rum i Betlehem inte mera ovanlig än många andra förlossningar under ekonomiskt knappa omständigheter. Säkert hade omgivningen, värdshusvärdinnan och grannkvinnorna sett till att ge den unga kvinnan från Nasaret all tillbörlig hjälp då hon skulle föda sitt barn. Kanske var det flera barn som kom till på annan ort på grund av kejsar Augustus påbud om allmän skattskrivning, vad vet vi?

Nu kommer himmelens Gud ned till oss människor i Jesus Kristus. Han kommer för att identifiera sig med dig och med mig, med våra livsbetingelser och våra förhållanden.

Han vet hur det är att bli bjuden på fest, och han vet hur det är att vara utan pengar och leva ett kringströvande liv och inte ha någon plats där han kan vila sitt huvud.

Han vet hur det är att vara omtyckt, efterfrågad och älskad, han vet också hur det är att bli övergiven, sviken och förrådd. Han vet hur det är att bli respekterad och trodd, och han vet hur det känns att bli missförstådd och misskrediterad. Allt sådant som du och jag som människor kan få uppleva under olika omständigheter i vårt liv.

Om några timmar, på vår julotta, kommer vi att sjunga:
Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda.

Nu kommer han till oss, Jesus Kristus. Han är Guds frälsning, Guds räddning, till hela skapelsen, där Gud bryter in i historien och blir människa.

Som människa delar han inte bara våra livsvillkor, utan också våra andliga existens. Han går in, lyfter av våra bördor av allt det som gått snett och allt det som gått sönder i vår tillvaro, och tar själv på sig denna börda, då han dör på korset. Men också som delar sitt liv med oss då han ger oss del av honom själv och hans liv som aldrig dör.

Guds frälsning är mänsklig – och nu kommer han till dig och mig som den lilla människan som föds i stallet i Betlehem.