Skärtorsdagsmässa 2019

Skärtorsdagsmässa 2019 i Bredaryds kyrka

Psalmer:

139 Den stunden i Getsemane

700:1 Litanian

70 O Jesus, än de dina

234 O salighet, o gåtfullhet

Organist var Elisabeth Ringdahl

I slutet av mässan klädde vi av altaret.

Min betraktelse:

Gemenskap med mig

”Gemenskap med mig” är ett uttryck som Jesus använder denna sista kväll med sina lärjungar:
”Om jag inte tvättar [dina fötter], så har du ingen gemenskap med mig.”

Gemenskap med Kristus är själva kärnan i det kristna budskapet.

Den här kvällen, Skärtorsdagskvällen, är speciell på flera sätt. Dels gör vår Herre den mycket ovanliga handlingen att han böjer sig ned inför sina vänner och tvättar deras fötter, dammiga efter att ha gått i sandalen på de gatorna i Jerusalem. Hans fysiska ställning är att han sitter på huk eller på knä inför dem, medan de befinner sig högre upp än honom. En tjänares position, som utförs av en Herre.

På sina håll i den kristna kyrkan över vår jord tillämpar man fottvagning i någon form, fast jag tror det är relativt ovanligt i vår del av världen.

Men det andra speciella som han gör, tillämpar den kristna kyrkan över hela världen allt sedan den allra första gången, nämligen att fira det vi kallar för den heliga nattvarden, där vi får del av bröd och vin som Kristi kropp och blod.

Denna måltid har många namn. Vi kanske oftast använder namnet mässa och just nattvard, men den kan också kallas den sista måltiden, brödsbrytelsen eller himmelrikets måltid.

I nattvarden blir det sista det första. Det är sista gången som Jesus firar den judiska påskmåltiden med sina lärjungar, men det är det första gången som den kristna nattvarden firas.

”Gemenskap med mig”. Ja, att vara i – och leva i – gemenskap med Kristus är frälsning, att leva med Kristus i vårt hjärta, att ha fått syndernas förlåtelse, att vara ett Guds barn och en lillasyster eller lillebror till Jesus, att äga hoppet om ett evigt liv, att ha en mening i livet här och nu, att äga hoppet om ett evigt liv.

Gemenskap med Kristus, ja, så till den grad att vi kristna människor kallas för Kristi kropp, där Kristus själv är huvudet och med det blodomlopp som cirkulerar igenom huvudet och sedan letar sig ut i varje enskild liten blodåder, längst ut i kroppen. Vi är ett med honom, som vi sjunger i en psalm (SvPs 61).

Därför används också namnet ”kristna” för oss. För alla vi som sätter vår tro och tillit till Kristus, är själva små ”kristusar” – vi är kristna.

Att vara Kristi kropp är att ständigt få del av honom och det som tillhör hans – ja, fysiska – kropp. Detta är min kropp som blir utgiven för er; detta är mitt blod som blir utgjutet för er. Att ta del av nattvardens bröd och vin är att ta del av Kristus själv. Därför är nattvardstillfället i kyrkan en så stor och så innehållsrik och så djupgående handling. Med rätta firar vi den under vördnad, men också under stor glädje.

Det där med stor glädje kan ju synas vara lite tvetydigt: För i instiftelseorden säger vi: Den natt då han [Jesus] blev förrådd… och ett förräderi är knappast något glädjefyllt. Och likaså är det vår Herres kropp, som några timmar senare skulle bli slagen, misshandlad och torterad, och det blod som rann då spikarna trängde genom hans händer och fötter och som droppade ned på marken nedanför korset, och det blod som kom ut då soldatens spjut trängde in i hans sida – allt detta är ju avskyvärda och frånstötande bilder – men det är de här bilderna som Jesus väljer att lyfta fram för att ange hur gemenskapen med honom ser ut.

Att vara i gemenskap med Kristus är att bli delaktig i hans död, och att bli delaktig i hans uppståndelse, delaktig i hans himmelsfärd och delaktig i hans härlighet.

Himmelrikets måltid, sa vi, är ett av namnen på nattvarden. Vi sjöng om det uttrycket senast på vår kvällsmässa här i Palmsöndagen. Himmelrikets måltid. Ja, en gång ska vi fira den måltiden tillsammans med Kristus i himlen. Men redan här och nu, här i tiden och på den här jorden möts himmel och jord. Själva kyrkorummet är så utformat att det är här som himmel och jord möts. Därför är koret i kyrkan med altaret i centrum och med altarmålningen en representation av himlen. De som ritat och byggt kyrkan och utformat altartavlan har velat återge det allra vackraste de kunnat tänka sig.

Naturligtvis kan man fira Herrens heliga måltid på andra platser också, och där möter vi naturligtvis också Kristus. Han finns överallt.

Men det finns mer: Till våra konfirmander brukar vi säga att altarrunden ju är en halvcirkel, som vi knäböjer på. Men cirkeln fortsätter, trots att vi inte ser den, och när vi – kanske bara en liten grupp kristna – knäböjer och tar emot brödet och vinet, så är det många fler med oss; människor som gått före oss i tron och nu finns i himlen, och dessa tusentals, miljontals, miljardtals människor firar tillsammans med oss att Kristus lever i gemenskap med oss.

I stor glädje firar vi därför delaktigheten i Kristus genom att ta del av hans kropp och blod.

Gemenskapen med Kristus är gratis. Den finns på hans initiativ, den är tillkommen genom hans försoningsdöd och hans uppståndelse.

Vår Herre gjorde detta en första gång tillsammans med sina lärjungar. Han visste också vad som skulle hända de närmaste timmar. Och trots den ångest som han kände inför detta, att bli utkastad till ondskans alla makter, så kände ha glädje då han till sina lärjungar ger en brödbil och säger: Tag och ät, detta är min kropp som blir utgiven för er; och drick alla av bägaren för detta vin är mitt blod som blir utgjutet för er.