Föd fler barn!

(Min krönika i Smålandsposten torsdagen 22 april 2010)

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Vi behöver bli fler människor i vårt land.

Bland många infallsvinklar, låt oss börja i rätt ända, nämligen i glädjen att barn föds till världen. Putande magar och barnvagnar väcker leenden och varma tankar. Att föda barn är att tro på framtiden. ”Släkten följa släktens gång” är en psalm vi sjunger, inte bara på begravningar, utan också på dop och vigslar.

Det finns också rent materiella sidor av saken. Fler barn ger större befolkning, vilket möjliggör en bättre samhällsservice: rikt affärsutbud, utbyggd infrastruktur, skolor och sjukhus med specialistkompetens. Bor folk dessutom också på landsbygden finns underlag för byskolor, lanthandlar, busslinjer med hyfsad turtäthet.

Detta är också en av förklaringarna till att högre befolkningstäthet ofta ger lägre kommunalskatt. Motsatsen är också sann. Glesbygdskommuner kämpar med att det är alltför få invånare och skattebetalare som ska underhålla den nödvändiga offentliga servicen.

Okey, barn kostar. Inte bara i form av pengar. Kärlek och tid och uppoffring är också en sorts kostnad, som föräldrar måste kalkylera med.

Men för samhället kommer ekonomin först. Och barn genererar väl inga pengar? Eller…? Låt oss se: Barnfamiljer konsumerar mat och kläder, cyklar och datorer, och en större bil. Allt gynnar handeln, vilket ger skatteintäkter. Ett nytt hus ger ett antal byggare jobb. Dagisfröknar och lärare betalar skatt. Alla dessa ringar på vattnet, som ett nytt liv ger upphov till, är inte bara en samhällsekonomisk vinst på lång sikt, utan kanske även på kort sikt?

I Europa föds alltför få barn. Det är en som en tidsinställd bomb som sakta briserar. Allt färre får understödja allt fler.

Sverige ligger relativt väl till, dock fortfarande under nolltillväxten. Föräldraledighet, dagis, jämställdhetslagar och annat gör det möjligt både att ha barn och kunna ägna sig åt ett yrkesarbete. Jag tror båda delarna är viktiga.

Och att vi genom att föda fler barn i vår del av världen bidrar till jordens överfolkning tror jag inte ett dyft på. Odlingsbar jord finns i tillräcklig mängd på vår planet – fast vi måste kämpa för att få den rättvist fördelad.

Men först och sist handlar barnafödande om en tro på livet och framtiden och glädjen.

Plask i dopfunten

Min sommarkrönika i Smålandsposten, 2009-07-16


Plask i dopfunten!

Något av det finaste man kan vara med om som präst är att få döpa ett litet barn. En människa har kommit till världen. Två släkten har fått en ny liten medlem. Samhället har fått en ny medborgare. Därför är det så roligt att höra ljudet av vattenplasket i dopfunten.

Men inte bara från den kyrkliga sidan är det glädjande med nyfödda människor. Jag tror det behöver födas fler barn, helt enkelt. Vi behöver en större befolkning. Och inte bara genom att folk flyttar in från andra håll till Växjöområdet. För därigenom kanske vi bidrar till en minskad befolkning någon annanstans.

Låt i stället befolkningen växa genom fler människor föds. Barnen är vår framtid.

Lite statistik: Kronobergs län har drygt 21 invånare per kvadratkilometer. Och i den stora skogssocknen Asa (som ligger i mitt pastorat) finns det bara 1,9 inv/km2, vilket är mindre än en tiondel av Sveriges befolkningstäthet. Kan det till och med finnas fler vildsvin i Asa församling än de c:a 260 bofasta människorna?

Utifrån ett politiskt perspektiv ser jag att vi skulle behöva fler människor boende här för att hålla igång viktiga samhällsfunktioner som buss- och tåglinjer, byskolor, livsmedelsbutiker på småorter, kvalificerad medicinsk vård. BBs vara eller icke-vara i Ljungby är ett exempel på den här frågeställningen. Och fler förvärvsarbetande behövs för att försörja alla oss som så småningom kommer att gå i pension eller redan gjort det. Större befolkningstäthet ger dessutom i lägre skattsatser.

Lyckligtvis har vi de senaste åren upplevt en babyboom. 2008 var den summerade fruktsamheten (antalet födda barn per kvinna) 1,9. Men det räcker egentligen inte. 2,1 barn per kvinna måste det vara för att uppnå nolltillväxt. Att Sveriges befolkning ändå ökar beror på våra invandrande vänner, vilka ofta är barnfamiljer. Sverige ligger rätt väl till i ett europeiskt sammanhang, inte minst beroende på en bra lagstiftning avseende föräldraledighet och barnomsorg.

Skrämmande, däremot, är att titta på födelsetalen i många länder i Europa, och i synnerhet Östeuropa, där det summerade fruktsamhetstalet i ganska många länder ligger mellan 1,1 och 1,5. Europas befolkning riskerar att minska.

Åter till svenska förhållanden: Det är i mars månad som de flesta födslar lär äga rum. Det innebär i så fall att barnen kommit till sommaren innan. Det är kanske på semestern – som när dessa sommarkrönikor skrivs och läses - som unga par har tid att ägna sig åt varandra och med glädje kan se in i varandras ögon och säga: ”Du, älskling, det är säkert inget bra på TV i kväll, va?”

Något år senare kan det höras ljudet av porlande vatten i dopkällan. Ett härligt plaskande ljud förknippat med det syfte som en dopfunt har, nämligen att människor skall döpas, i ”rent och obemängt vatten”, till gemenskap med Honom som är Livets ursprung, och som redan på Bibelns första blad uppmanar människorna att ”vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden”.

Och skulle en vuxen människa inte vara döpt, så är det lika underbart att genom dopet få bekräfta hans eller hennes väg till Kristus.

En psalm som återspeglar både det skapelseteologiska och det frälsningsteologiska är psalmen 386. Vers 1 lyder:
Upp ur vilda, djupa vatten lyfte Skaparn liv och land.
Markens djur och himlens fåglar, man och kvinna skapte han.
Flodens vatten strömmar ständigt, liv åt träd och ört det bär.
Livets vatten i en dopfunt vittnar om att Gud är här.

Låt det ofta plaska i dopfunten!

Annika Stacke, Lammhult.

Föds det tillräckligt med barn?

Motion till årsmötet 2009 för Folkpartiet Liberalernas Kommunförening i Växjö

År 2008 var ett gott födelseår i Sverige. Då föddes 109 301 barn vilket motsvarar 1,91 barn per kvinna. Emellertid är snarast 2008 ett undantag från en annars inte fullt så positiv födelsestatistik. Den summerade fruktsamheten för kvinnor fluktuerar över tiden, men har till allra största delen sedan slutet av 1960-talet – och även under 2008 - understigit den s k reproduktiva nivån (nolltillväxt) på 2,1 födda barn per kvinna.

Summerad fruktsamhet för kvinnor under åren 1955-2008 i Sverige

Källa: SCB

Vidare har det konstaterats att ett lägre barnafödande inträffar i perioder av lågkonjunktur:

Den starka kopplingen mellan barnafödande och konjunktur beror till stor del på att Sverige, i större utsträckning än många andra länder, har en familjepolitik som gör att kvinnor och män lättare kan kombinera förvärvsarbete och familjebildning. Den starka kopplingen mellan dessa två ”karriärer” har dock bidragit till att det summerade fruktsamhetstalet i Sverige har sjunkit under tider med ett försämrat arbetsmarknadsklimat. Det omvända har sålunda gällt vid goda tider på arbetsmarknaden.
(Arbete och barnafödande. Demografiska rapporter 2008:1. SCB 2008; s 12).

Ett ökat barnafödande krävs för den framtida försörjningen, för en välutvecklad samhällsservice på alla områden, och inte minst för den glädje och framtidstro som det innebär för många människor att se vårt lands befolkning växa.

Jag yrkar
- att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att verka för samhällsreformer och ekonomiska styrmedel som uppmuntrar till ett ökat barnafödande i vårt land.
- att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att se över och vid behov vidareutveckla innehållet i denna motion, och lägga fram den som sin egen på Landsmötet.


Lammhult i mars 2009



Annika Stacke