Jag kom ihåg Josefin, och jag kom ihåg ett ganska stormigt konfirmandläger, där jag var enda ledaren (inte planerat så, men så blev det).
Nu undrade hon om jag hade möjlighet att döpa hennes barn.
Och jag tänkte: Ja, vad roligt! Det blir bra folk även av konfirmander som kan sätta sig på tvären!
Så fick jag den stora glädjen att ösa dopvattnet över huvudet på Josefins dotter. Med på dopet var också två andra konfirmander i samma grupp, Åsa och Desirée.
Vår återförening blev dokumenterad utanför Önnestads kyrka: Fr v: Josefin, Åsa, Desirée och Annika.
Tack Josefin, för ditt initiativ. Och lycka till med lilla Isabell och övriga familjen!
