Bland vanliga vänliga människor

(Min krönika i Smålandsposten 18 augusti 2011)

Sammanfattningen av en tiodagars bilsemester i gamla Östeuropa kan bara sägas med ordet jag skrev till mina Facebookvänner kl 06:22 på hemkomstmorgonen: ”Jättenöjd”. Och jag lade till: ”Många härliga upplevelser, vänliga människor, främmande språk, annorlunda maträtter, bra väder, oväntad god trafikkultur och bra fungerade service.”

Prag, Bratislava och Budapest var våra resmål. Vad mitt ressällskap och jag skulle förvänta oss av resan, visste vi inte. Inköpta reseguider, men inget förbokat. Det enda vi hade bestämt var att vi skulle besöka dessa tre städer. Och det inte så välkända Bratislava visade sig vara en riktig pärla vid Donau!

Jag måste erkänna att jag hyst en fördom om att trafikkulturen i gamla Östeuropa skulle vara en smula omogen i förhållande till Väst. Från transitresor genom DDR på 70- och 80-talen bar jag med mig minnesbilden av gamla puttriga Trabanter och Wartburgar vid vägrenen med motorhuven uppe. Sedan dess har jag faktiskt inte varit i den delen av världen. Men så var inte alls fallet nu. Trafiken flöt lugnt och säkert, och även om marschhastigheten på motorvägarna låg runt 140 km/tim, såg vi ingen enda allvar olycka.

Men kanske var det ändå människors vänlighet som gjorde det djupaste intrycket. På stadsbussarna i Prag och Budapest reste sig yngre människor och lämnade plats åt den som var äldre, till och med åt oss, två kvinnor i ”bara” dryga medelåldern. I stadstrafiken kunde andra bilister exempelvis avstå från sin företrädesrätt för vänligt släppa fram den som skulle göra en vänstersväng.

Vi kände oss helt enkelt trygga bland dessa människor. Okej, vi gick faktiskt inte över Karlsbron i Prag, där det sägs finnas så många ficktjuvar. Däremot åkte vi båt under bron.

Ändå, hur mycket lättare blir inte livet med denna vänlighet och grundläggande förtröstan på att medmänniskorna omkring oss faktiskt vill oss väl. Kanske är det också på det viset att vår attityd till andra smittar av sig – visar jag andra vänlighet, så visar också andra vänlighet mot mig.

Och även om kulturen kan vara lite annorlunda, och språket kan tyckas obegripligt, så öppnar ett leenden många dörrar.