måndag, juni 28, 2010

Glädjen över livet

Min krönika i Smålandsposten torsdagen 24 juni 2010


Sakta går de bredvid varandra, de två unga människorna. De håller varandra i händerna. De säger ingenting, men ändå finns mellan dem ett språk som de båda förstår.

Det är sent på kvällen, och de ser mig nog inte, då jag kommer ut från en stig snett bakom dem. Jag vet inte vilka de är, men det hindrar mig inte från att fyllas av glädje för deras skull. För det jag bevittnar är ett av livsglädjens allra djupaste uttryck: kärleken mellan två människor.

Åsynen av de båda unga människorna hand i hand väcker samtidigt en känsla av sårbarhet. Hur länge de har haft en relation vet jag naturligtvis inte, men något säger mig att den är nyfunnen. Bräcklig och skör kan den vara, och omgivningen gör rätt i att låta den utvecklas på egna villkor och av egen kraft.

Så mycket glädje det finns i livet. Ja, även om de unga tu skulle komma till insikten att de inte riktigt passar för varandra – med åtföljande känslor – har livsglädjen fått blomma mellan dem.

För några dagar sedan har hela svenska folket tårögt varit med om då kronprinsessan Victoria och prins Daniel sagt sitt ja till varandra. Deras kärlek och deras livsglädje har blivit allas vår angelägenhet, och vi fylls av stolthet för deras skull.

Livsglädjen fanns också i festligheternas överdådighet. Så mycket skapande glädje som kommit fram i samband med det kungliga bröllopet. Vackra kläder, blomsterarrangemang, underbar sång och musik, Storkyrkans arkitektur, hästarnas och roddarnas rörelsemönster, alla kloka, varma och omsorgsfulla tal som yttrades vid detta bröllop. Och mycket mycket mera.

För glädjen över livet kan vi finna nästan överallt. I människors vänskap och gemenskap, i naturens skönhet och växlingar, i människors skapande, i färg och form.

Ser vi oss omkring, så hittar vi massor av sådant som är en källa till livsglädje. Att kunna ta den till sig är en rikedom som inte låter sig mätas i pengar. Själva uppskattningen över också livets små glädjeämnen är en gåva som vi med tacksamhet får förvalta.

I mitt huvud ringer ord och melodi ur mässan Människan och skapelse:
”Skapelsens sånger ska fylla vår dag!
Allt bär vi fram till vår Skapares ära,
vi som är barn på hans heliga jord!”

Inga kommentarer:

Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.