Allhelgonadagens musikgudstjänst

”De som sår med tårar, skall skörda med jubel.”

Alla Helgons dag är en kontrasternas dag. För det som ser ut att vara på ett visst sätt, kan visa sig vara på ett annat sätt. Det lilla och oansenliga visar sig vara stort, och det präktiga och storslagna kan visa sig var ringa och obetydligt.

I Guds värld är ofta saker och ting annorlunda än i den värld som styr våra värderingar om rätt och fel, om vackert och fult, om högt och lågt.

På Alla Helgons dag påminns vi också om att det jordiska livet som vi har inte är allt, utan att livet är så oändligt mycket mer, bortom detta jordiska och timliga. Här finns också en kontrast mellan det inomvärldsliga och det eviga. Om vi stavar livet här på jorden med litet ”l”, så stavas Livet som Gud har gett oss med stort ”L”.

Helgon – titeln eller beteckningen verkar förpliktande. Helgon är ju besläktat med helig, och då tänker vi kanske på ett särskilt sätt att leva, som inte alla klarar av nå upp till.

Nu tänker jag kanske inte i första hand på filmserien Helgonet med Simon Templar och Roger Moore, där huvudpersonens handlingar kanske ibland rör sig en bit utanför det som vi tycker vara ett helgonlikt liv.

Helgon kan vara de kvinnor och män som gått före oss och som med sina liv vittnat om Kristus.

Ofta tycks det vara så att dessa män och kvinnor mött motstånd av olika slag under sitt liv. Men det är genom att besegra motståndet som man när framgången. Den storslagna utsikten från bergets topp ser man inte om man inte bestigit berget, kanske genom en ansträngande vandring.

Och det är genom att vada uppströms som man kommer till källorna.

Framgången, utsikten, källorna kan en människa själv uppleva inom sig. Kanske försöker man också förmedla denna vision till omvärlden, men det är inte säkert att omgivningen ser det eller tar emot det.

Liksom många konstnärer inte blivit erkända förrän efter sin död, har också många av dessa människor som vi kan kalla för helgon fått sin verkliga storhet tydliggjord först efter sin död.

Vi ser nog ofta helgonen som människor som inte längre lever bland oss här på jorden, men egentligen behöver det inte vara så. För alla helgon är inte döda, liksom inte alla döda är helgon.

De som sår med tårar skall skörda med jubel. Ord från Psaltaren som vår biskop Sven Thidevall gjort till sitt valspråk.

Jublet, erkännandet, eller som vår Herre säger i sin Bergspredikan: trösten, arvet, rättfärdigheten, tillfredsställelsen – från vem kommer den? Behöver det vara från tidigare kritiker som byter uppfattning, från tidigare meningsmotståndare som blir meningsfränder, eller från fiender som blir vänner?

Är det inte viktigaste erkännandet det som kommer från Herren själv? Hans belöning till oss, oavsett om den kommer tidigt eller sent, eller först hemma hos honom själv, är den allra mest betydelsefulla. Jag tror att många människor, som vi kallar för helgon, har insett detta och utan tanke på jordisk och timlig kompensation eller erkännande för sitt arbete, gör de det som de anser vara rätt och riktigt.

Jag vet inte om vi – du och jag – har ambitionen att kallas helgon. Tanken kan kanske inbjuda till ett leende, men egentligen borde vårt liv ha en sådan inriktning att människor i oss – i dig och mig – kan se Kristus, och vi kan vara föredömen för andra människor. Och när den dagen kommer att vi inte längre finns här på jorden, att människor med tacksamhet minns också, och pekar på det konstruktiva som vi utfört här på jorden.

Fast i Guds ögon är vi helgon, trots vår bristfällighet och svaghet. Han ser oss som heliga, eftersom han gjort oss heliga genom sin son Jesus Kristus. I Guds ögon tillhör vi den stora vitklädda skaran som står inför honom – det gör vi redan här och nu i livet som vi kan stava med litet ”l” – och det kommer vi att göra då vi lever i Livet med stort ”L.

I den stora världsvida gemenskapen av människor som är Guds älskade barn – hans helgon – får också vi vara. Kanske präglas vår vandring här i tiden såsom av en sådd under tårar, men Gud själv säger att det skall komma en skördetid av jubel.

----

Gudstjänstens ordning:

kör: I CAN REST MARIA LÖFBERG

inledningsord

psalm 172 – De ska gå till den heliga staden

bön

kör: ANSIKTE MOT ANSIKTE G RIEDEL

psaltarpsalm (se psalmboken sidan 1602)

kollektbön

gammaltestamentlig text

kör: INNAN VERKLIGHETEN VAKNAT. T BOSTRÖM

episteltext

psalm 630 – Uppå tröskeln till sitt hus

*evangelietext

kör: AGNUS DEI – O GUDS LAMM A WEBBE

predikan

*trosbekännelsen

Kör: KÄRLEKENS TID EGGEHORN/ANDERSSON

meddelanden

psalm 324 verserna 1-3 samt 9
kollektupptagning

kollekten bärs fram
präst: Herre, av ditt ger vi åt Dig.
Förs: Tag emot oss och våra gåvor
För Jesu Kristi skull.
SOLOSÅNG: KOM NÄRA MIG L JAKOBSSON

Överlåtelsebön:
Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet,
du som tar till dig det svaga och skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl. Amen.

kyrkans förbön

KÖR: SÅ GÅR MIN KORTA DAG J LEIJON

Herrens bön

psalm 641 verserna 1, 5, 7 och 9

välsignelsen

KÖR: I HIMMELEN HÅKAN SUND


Medverkande: Prismakören
( idag med medlemmarna Eva Nilsson
Mia Barck, Louise Einvall, och Anna Tillmar)
Körledare, orgel och piano: Anita Boström
Liturg och predikant: Annika Stacke.

Öppen eller stängd helighet?

Min krönika i Smålandsposten 3 sept 2009

Vi har sålt en prästgård i vårt pastorat. Två, faktiskt, men den ena fungerade som församlingshem i den befolkningsmässigt lilla, men geografiskt stora, Asa församling.

Frågan har då väckts: Hur får vi till ett nytt församlingshem? Och inte utan avund har en del av oss sneglat på grannsocknen i söder, som på ett mycket tilltalande sätt byggt in ett församlingshem inne i kyrkan. Där har man rivit ut ett antal bänkrader i kyrkans nedre del, satt upp en vägg av glas och så skapat ett församlingshem inne i kyrkan.

Varför inte göra en sådan sak i Asa?

Kyrkorådet hade sina funderingar, och dessutom skulle en sådan ombyggnad kosta ett sjusiffrigt belopp. Och naturligtvis, de kyrkoantikvariska myndigheterna måste ju ge sitt godkännande.

Om nu alla andra hinder kunde undanröjas: ginge det då? Mitt svar är ja.

I söndags var vi många i Asa kyrka. C:a 45 personer satt i bänkarna. Vi firade den härliga mässan ”Träd in i dansen” med gästande kyrkokör. Men kyrkan rymmer många fler – den byggdes ju för en befolkning som var 5-6 gånger större än den nuvarande. Många människor gick på gudstjänst förr i världen – huruvida folk var frommare förr är en fråga som jag med varm hand överlämnar åt Herre! I vart fall har många bänkplatser har inte känt värmen av någon mänsklig rumpa på ett antal år.

Så, varför inte gå vidare med den ursprungliga tanken, i något modifierad form. Den kritiska frågan är: Behövs verkligen en vägg mellan församlingshemsdelen och det egentliga kyrkorummet? Skall kyrkorummet vara instängt? För med en öppen lösning kommer kaffedoften att spridas ända fram till altaret, och ljudet från klubbslaget vid sammanträdet med vägsamfällighetsföreningen, som hyrt in sig, att höras framme vid koret. Är detta att profanera helgat rum? (Naturligtvis ingen uthyrning vid gudstjänst.)

Vad är kyrka, egentligen? Ordet kyrka börjar på ”kyr-”. Det är samma ord som i grekiskans ”kyrios/kyrie”, som betyder Herre. Kyrkan är Herrens tillhörighet. I första hand avses människor som förlitar sig på sin Gud; byggnaden kommer i andra hand.

Ändå är det ett rum helgat åt människors möten med Gud; där exempelvis mångleri inte hör hemma.

Någon typ av avgränsning tror jag därför behövs, men inte nödvändigtvis i form av en hel vägg som går från tak till golv. Någon löstagbar skärmvägg, som kan flyttas undan vid de få tillfällen man förväntar sig mera folk, och så sitter man på lösa stolar.

Men den svåra frågan är: Öppen eller stängd helighet?

Annika Stacke

Herdegudstjänst bland nyfödda lamm och bräkande tackor

Det var bland nyfödda lamm och bräkande tackor som Asa församling hade sin söndagsgudstjänst i dag. Det är den Gode herdens söndag, och förmodligen var det med samma eller likartad ljudkuliss som vår Herre talade till människor för tvåtusen år sedan.

Tack, Emma Tillman, för att vi fick besöka din ladugård och fira gudstjänst i denna pastorala miljö.

"Vi får umgås" stod det på affischen. Vi FÅR umgås.

TV- och webbsända gudstjänster

Några gudstjänster har spelats in i Lammhults och Aneboda kyrkor under hösten. Dessa har sedan sänts över Öppna Kanalen i Växjö, som är en lokal föreningsburen och icke-kommersiell TV-station.

I det kommunala bostadsbolaget Vidingehems lägenheter kan man se Öppna Kanalen, som ligger på kanalplats E59 (en kanalsökning kan behöva göras).

Gudstjänsterna ligger också på webben.

Växjö stift har beviljat Aneboda församling ett projektbidrag för att testa möjligheten att sända gudstjänster digitalt, som vi nu har påbörjat. Kom gärna med synpunkter och reaktioner!

Inspelning av fler program planeras - både gudstjänster och annan kyrklig verksamhet. För detta behöver vi ett antal frivilliga krafter: för att stå bakom kameran, hantera ljudet och redigera videon etc.