Livgiverskan

(Min betrakelse i Ölandsbladet 20 maj 2010)

Helig Ande, Livgiverskan

Helig Ande – vilket märkligt uttryck! Vad ligger bakom detta ordaval?
Låt oss börja med det språkliga: Ande är besläktat med ordet ”andas”, ”andedräkt”. En andning är ju förutsättningen för att syret ska tas upp genom våra lungor och syresätta blodet, för att livet ska fortsätta.
Eller som en av mina söner sa då han inte var så gammal och skulle förklara vad som händer när man dör: ”Man släpper ut luften”. En faktiskt inte helt galen förklaring.
En andning är ju ett luftflöde, som en vind. Och just ”vind” är grundbetydelsen av ordet ande på båda de bibliska grundspråken. Från Nya testamentets grundspråk, grekiska, kan vi känna igen ordet pneuma som till vårt språk är översatt med Ande. Pneuma har ju gett vårt ord pneumatik som har att göra med tryckluft. Men grundbetydelsen är vind, vilket även är innebörden av rouah, Gamla testamentets hebreiska ord för Ande.
Det blåser en vind. Det uppstår en rörelse. Gamla invanda tankar och föreställningar blandas med nya, friska, och inte sällan oväntade, impulser. Sådan är Anden, Guds Ande.
Anden beskrivs ofta i de bibliska texterna som Livgivaren. Eller varför ska vi inte kunna säga Livgiverskan? För Anden förknippas ofta med kvinnliga egenskaper: föder nytt liv, tröstar, vårdar, smeker. Jag tänker mig gärna Jesus som vår bror, och Anden som vår syster. Och du och jag är småsyskon i Guds stora familj.
De tre gudomspersonerna har olika uppdrag. Gud Fader som Skaparen, Guds Son som Förlossaren, och Gud den heliga Anden som Livgiverskan.
Nu, i tiden från påsk till pingst, kan vi följa skeendet så här: Då Kristus uppstod från de döda på påskdagsmorgonen hade han fullgjort försoningsverket för oss. Men det räcker liksom inte. Det är som om vi skulle ha fått besked om att vi kommer att ärva en stor summa pengar. Men så länge pengarna inte utbetalats till vårt bankkonto kan vi inte använda dem. Men nu, i pingsten, sänder Gud sin Ande för att inplantera Kristi försoningsverk i vårt liv. Rikedomen, som det innebär att vara ett Guds barn, kommer nu till oss i överflödande mått. För nu har Gud uppfyllt sitt löfte, och det nya livet, som Guds Ande fött inom oss, ger oss visshet om frälsning och barnaskap.
Denna händelse, då Gud föder nytt liv i människor, är också den kristna kyrkans födelse. Därför är pingsten Kyrkans födelsedag. För det som konstituerar Kyrkan är inte en byggnad, utan Gud närvarande i människor av kött och blod, genom sin Ande.

Därför: Glad Pingst!

Annika Stacke, föreståndare på Kastlösa stiftsgård