tisdag, maj 18, 2010

Livgiverskan

(Min betrakelse i Ölandsbladet 20 maj 2010)

Helig Ande, Livgiverskan

Helig Ande – vilket märkligt uttryck! Vad ligger bakom detta ordaval?
Låt oss börja med det språkliga: Ande är besläktat med ordet ”andas”, ”andedräkt”. En andning är ju förutsättningen för att syret ska tas upp genom våra lungor och syresätta blodet, för att livet ska fortsätta.
Eller som en av mina söner sa då han inte var så gammal och skulle förklara vad som händer när man dör: ”Man släpper ut luften”. En faktiskt inte helt galen förklaring.
En andning är ju ett luftflöde, som en vind. Och just ”vind” är grundbetydelsen av ordet ande på båda de bibliska grundspråken. Från Nya testamentets grundspråk, grekiska, kan vi känna igen ordet pneuma som till vårt språk är översatt med Ande. Pneuma har ju gett vårt ord pneumatik som har att göra med tryckluft. Men grundbetydelsen är vind, vilket även är innebörden av rouah, Gamla testamentets hebreiska ord för Ande.
Det blåser en vind. Det uppstår en rörelse. Gamla invanda tankar och föreställningar blandas med nya, friska, och inte sällan oväntade, impulser. Sådan är Anden, Guds Ande.
Anden beskrivs ofta i de bibliska texterna som Livgivaren. Eller varför ska vi inte kunna säga Livgiverskan? För Anden förknippas ofta med kvinnliga egenskaper: föder nytt liv, tröstar, vårdar, smeker. Jag tänker mig gärna Jesus som vår bror, och Anden som vår syster. Och du och jag är småsyskon i Guds stora familj.
De tre gudomspersonerna har olika uppdrag. Gud Fader som Skaparen, Guds Son som Förlossaren, och Gud den heliga Anden som Livgiverskan.
Nu, i tiden från påsk till pingst, kan vi följa skeendet så här: Då Kristus uppstod från de döda på påskdagsmorgonen hade han fullgjort försoningsverket för oss. Men det räcker liksom inte. Det är som om vi skulle ha fått besked om att vi kommer att ärva en stor summa pengar. Men så länge pengarna inte utbetalats till vårt bankkonto kan vi inte använda dem. Men nu, i pingsten, sänder Gud sin Ande för att inplantera Kristi försoningsverk i vårt liv. Rikedomen, som det innebär att vara ett Guds barn, kommer nu till oss i överflödande mått. För nu har Gud uppfyllt sitt löfte, och det nya livet, som Guds Ande fött inom oss, ger oss visshet om frälsning och barnaskap.
Denna händelse, då Gud föder nytt liv i människor, är också den kristna kyrkans födelse. Därför är pingsten Kyrkans födelsedag. För det som konstituerar Kyrkan är inte en byggnad, utan Gud närvarande i människor av kött och blod, genom sin Ande.

Därför: Glad Pingst!

Annika Stacke, föreståndare på Kastlösa stiftsgård

1 kommentar:

Anders Branderud sa...

Hej!
Du skriver: ” Denna händelse, då Gud föder nytt liv i människor, är också den kristna kyrkans födelse. Därför är pingsten Kyrkans födelsedag. För det som konstituerar Kyrkan är inte en byggnad, utan Gud närvarande i människor av kött och blod, genom sin Ande.”

Jag vill kommentera.

Först och främst:
[Att skilja åt], Den historiska personen som det står skrivet om i originalversionen som blev redigerat till ”Matteuseusevangeliet” hette Ribi [det var hans titel] Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.

Ribi Yehoshuas – Messias - ursprungliga undervisning var i enlighet med direktiven i Torah [”Moseböckerna”] och den förvrängdes sedan av hellenister [not 1]. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas – Messias - efterföljare hette Netzarim [försvenskat till ”nasaréer”] och de gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i Torah icke-selektivt; och för att följa Ribi Yehoshua idag krävs det att man gör sitt bästa att praktisera direktiven i Torah. [not 2]

Ribi Yehoshua startade aldrig en kyrka och hans efterföljare Netzarim var alltid skilda från och i motstånd till den kristna kyrkan.

Det som hände på Shavout hade med Ribi Yehoshuas efterföljare Netzarim att göra. De talade inte i tungor, utan i den ursprungliga hebreiska texten handlar det om att de pratade på flera olika språk för att berätta till alla pilgrimer som kom för att besöka Yerushalayim [”Jerusalem”] under Shavout – det är ett direktiv i Torah att göra det. Det var inte heller ett kristet dop, utan det var ett judisk tevilah. Man gjorde det för att visa sin dedikering till att börja praktisera direktiven i Torah icke-selektivt/praktisera Torah icke-selektivt med ännu mera kunskap om vad det innebär att följa Torah icke-selektivt. Det var inga som blev frälsta och mottog ”evangeliet”, utan de personer som beskrivs i originalversionen [som sedan förvrängdes av kristna redaktörer] var personer som anslöt sig till Ribi Yehoshuas efterföljare Netzarim. [se not 2]

Att följa Messias undervisning – leder en in i att observera direktiven i ”Moseböckerna” – och leder en i en levande och riktig relation med Fadern, vilket är väldigt meningsfullt!!!

1: http://bloganders.blogspot.com/2010/07/matteus-517-20-i-den-ursprungliga.html
2:Påståenden bevisade på Netzarims hemsida –www.netzarim.co.il

Mitt foto
Jag heter Annika Stacke, och med gnosjöandan i mina gener tror jag det mesta är möjligt. Jag är präst i Svenska kyrkan i Lammhult mitt i Småland och Växjö stift. Bor i prästgård som numera är min. Företaget Stacke Media AB, som jag sjösatt, sysslar med videoproduktion.