Här sitter jag, vid halvniotiden på morgonen, framför min dator, med en tallrik fil bredvid mig, och knappar på tangenterna. Datorn är det första jag går till och ser om jag fått några intressanta mail eller några meddelanden på Facebook eller om någon har kommenterat något inlägg.
I går, Midsommardagen, regnade det stora delar av dagen. Jag satt inne hela tiden. Ja, jag skall faktiskt erkänna att jag kom aldrig ur morgonrocken ens. Istället fastnaglad framför skärmen, lade visserligen upp ett nytt FiSK-forum på Facebook och raggade likasinnade dit (där 6 medlemmar efter 22 timmar).
Och från mina vänner får jag mail och meddelanden, och jag förstår att de sitter mitt i natten och jobbar framför sina datorer.
Man vänder på dygnet, är aldrig ledig från datorn, digital kontakt får prioritet framför fysisk kontakt. Det måste få sina efterverkningar på hälsoområdet. Är människan skapad för denna nya "stress". Var skall det sluta?
Och samtidigt, känslan av att befinna sig i händelsernas centrum, ständigt ha människor omkring sig (om än digitalt) är berusande.
Förmodligen ett nytt område för kyrkans diakoni att bearbeta.